Blev grymt förvånad imorse när vågen visade på -1 kg sedan förra veckan. Trodde aldrig att jag hade gått ned npgot i vikt eftersom jag har ätit massor av godis och dylikt flera dagar, så jag blev positivt överraskad imorse över hur konstigt min kropp reagerar på mina matvanor. Känner mig riktigt pepp inför att gå ned mer i vikt :) 1 kg till att gå ned till nästa onsdag då, det ska jag nog klara!

-1650 kalorier idag :)

Gud, vad länge sedan det var som jag skrev här. Jag trodde att jag hade lämnat denna blogg bakom mig, men antar att jag behållde den lite som en snuttefilt då den var min trygghet under flera år där jag kunde skriva exakt vad jag kände, utan att behöva censurera vad jag sa till folk. Det senaste halvåret har varit "bättre" än tidigare på vissa sätt och sämre på andra sätt. Jag har t.ex flyttat hemifrån vilket är riktigt härligt och jag är även ute på praktik hela terminen. Men sen är det ju det här med mat och träning, det har gått väldigt upp och ned så jag känner att jag behöver börja skriva här igen för att få en bättre balans, eftersom jag är rädd att falla tillbaka så djupt in i skiten där jag var tidigare.

De senaste veckorna har jag ätit väldigt bra under vardagen, d.v.s frukost, lunch och middag (normalportioner) + mellanmål och eventuellt någon sötsak ibland utan att hetsa. Kändes verkligen bra att jag klarade det, tror att det berodde mycket på att jag är på praktiken långa dagar och har en rutin liksom, samt att jag äter en bra middag och blir mätt, vilket minskar risken för hets. Men det är på helgerna som jag trillar dit och bara äter och äter och skiter i allt annat. Min akilleshäl är då sötsaker, för när jag väl har börjat, så har jag väldigt svårt att sluta eftersom jag är inne i det svart/vita-tänkandet, det är alltså allt eller inget som gäller så då äter jag verkligen allt. Så jag måste verkligen ta tag i det här för jag mår inte bra, varken fysiskt eller psykiskt även om jag försöker att dölja det både för mig själv och för andra då jag är "normal" och "frisk" numera, jag vill inte vara ätstörd liksom!

Så det jag tänker göra nu är att utesluta alla sötsaker, för när jag väl unnar mig något så går det åt helvete och jag har börjat undvika att träffa vänner och sådant igen av flera skäl. Känner nu hur dålig självkänslan är och vill och behöver verkligen gå ned i vikt, och det ska jag fan klara! Har precis ätit lunch (svampröra med fullkornspasta och mozzarella), tagit effe och en koffeintablett och ska nu iväg och bränna lite kalorier på gymmet. Känner mig riktigt motiverad! :)

Är helt avtrubbad, utan någon enligt mig acceptabel anledning

Allt är ju bra

Vågar bara inte hoppas eller göra några framtidsplaner

Vill gråta en skvätt i hopp om att bli jag igen, men det är lönlöst

Det finns ju inget att gråta för,

 bara att hoppas,

eller fasas inför

Ett avslag...

Så jag har stängt av mig för en stund

Imorgon är en annan dag

Men gud vad jag hoppas och vill ha!

STÄNG AV!!! STÄNG AV!!!

(Så blir du inte besviken när du förlorar ännu en gång...)

Det går bra nu

Jag har inte tränat på över en vecka då jag är sjuk :( Känns så tråkigt för jag hade ju precis kommit igång. Men det har verkligen inte gått att träna, då jag i en veckas tid har haft konstant feber och världens hemskaste hosta! Idag är min första feberfria dag men hostan kvarstår... Har inte haft någon särskilt bra aptit under denna tiden, så jag har inte ätit så mycket, men heller inte för lite, då jag inte vågade äta för lite då jag har varit rädd för att jag skulle få ett hetssug sen när jag blivit frisk. Ställde mig på vågen igår (för första gången på en dryg månad) och den visade på minus 2 kilo, så det blev jag glad för. Långsamt går det, men ner går det i alla fall. :) Kan förhoppningsvis träna på fredag, annars får det bli att vänta till nästa vecka.

Måndag: Box

Tisdag: 1 h powerwalk

Onsdag: Gym

Torsdag: Gym

Fredag: -

Lördag: Cyklat 2 mil

Söndag: Gym

Kort sagt en bra vecka helt enkelt. :) Måste bara dra ned på maten lite, får ju en sådan jävla aptit av all denna träningen.

Har börjat att kolla på "Sabrina the teenage witch" igen. Blir helt nostalgisk av serien när jag tänker tillbaka på den tiden. Men måste erkänna att serien fortfarande är grymt bra. Dock är jag inte på så bra humör som jag borde då jag föll för frestelsen och nu sitter här och kalasar på lösgodis denna måndagskväll. Men det är okej. O K E J. Andas!

Ännu sämre har den här kvällen blivit då jag precis snokade runt på facebook och blev så sjukt jävla nedstämd när jag insåg hur många av mina bekanta som redan har fått barn! Och de är "bara" mellan 20-24 år gamla. Eller är det inte så ungt? Jag är bara 21 år gammal och vill satsa på min utbildning de närmsta åren. Sedan vill jag resa och göra karriär. Men jag kan inte låta bli att avunda dem när jag ser de hålla om sina små knyten. Det får mig att undra om jag någonsin kommer att få ett barn själv. Jag längtar verkligen, men samtidigt så fasar jag inför det på så många sätt. Kommer min framtid att bli normal med man och barn, eller kommer jag att för alltid leva så ensam som jag gör? Blir så rädd när jag tänker på det. Allt känns bara så tomt och meningslöst. Men samtidigt vill jag inte sluta som en vanlig svensson ni vet, jag siktar högre än så inom den närmsta framtiden. Får väl ta och satsa på att köra en "Cracy catlady" om jag blir för ensam annars. Synd bara att jag är allergisk mot katter...