jag hatar mitt liv

jag hatar mina vänner, min familj, mitt hem,

jag hatar mig

jag vill inte jobba - men jag gör det ändå

jag orkar inte vara trevlig, men det har jag ju ändå aldrig varit

jag blir så förbannat arg för minsta lilla

jag har rätt - alla andra fel

jag är olyckligast i hela välden och kommer aldrig att bli något

ja, livet suger helt enkelt just nu. varför vet jag inte, men jag är bara inte lycklig och tårarna bränner i mina ögon

men jag ska inte gråta

för jag har ju sååå mycket skulle väl alla säga. och visst det stämmer, men ändå kvarstår problemet - att jag känner för att bara sitta i mitt fina jävla i-landsrum och stirra in i en vägg.

men jag borde ju vara lycklig

men det är jag inte, annars skulle jag aldrig ha skrivit detta fjortisinlägget som nu när jag läst igenom det, äcklar mig. men det är mina känslor och jag har rätt

jag skiter i världen nu. mina problem är värst och det finns ingen som mår så dåligt som jag

sug på den va!

Idag blir det ingen njutning av det jag äter. Högst 600 kcl. Har hittills ätit för 350 av de. Det är så här det måste vara när tjockisar som jag ska gå ned i vikt. Men jag kan inte precis säga att det är synd av mig - jag har förtjänat detta! Och vet ni vad - it feels good!