Städjobbet är grymt tråkigt, men fan vad jag måste bränna kalorier! Ingen mat alls idag ska det bli, samma sak för imorgon. Jag älskar känslan av att gå och lägga sig med en tom mage. Visst, det gör ont och det är inte så trevligt. Men själva känslan av tomheten som visar att man har varit duktig är obetalbar.

Nu när jag har fixat med internetbank så har jag beställt det som jag har velat göra så länge - efedrin. Dåligt, jag vet det. Men just nu är jag desperat! Jag känner mig som en 100 kilos tung valross och står inte ut! Så beställningen hamnade på 850 kronor... Mycket men det är ändå 200 piller. Hoppas att detta funkar! För jag vill verkligen inte proppa i mig mer mat och bli ännu äckligare! Från och med imorgon blir det fasta. Ska bli grymt skönt! Det är ändå för varmt att äta egentligen, men kan bli svårt att orka med jobbet. Men det är mitt straff, så jag får ta ett par koffeintabletter och bita ihop för nu kör vi!

Har överätit i dagar nu när jag har varit borta. Kompisarna tycker att jag sköter det hela bättre nu. Detsamma gör föräldrarna. Men de vet inte hur det känns för mig! Jag mår uselt! Jag har ju ingen kontroll längre!

Ska inte äta något idag. Imorgon åker jag bort i tre dagar med några kompisar, men jag ska försöka att äta så lite ändå. :) Men nu blir det ut i solen! Schteeeek!

Har jobbat hela dagen idag så jag är grymt trött. Ska upp vid sex imorgon också... Men det positiva är att det är ett städjobb som betyder mycket rörelser och massor av cykelturer fram och tillbaka mellan jobben. Det krävande jobbet gör att jag måste äta mer för att klara av det. I och med att jag rör på mig så mycket, så känns det okej. Är väldigt inne på proteiner för tillfället, så lunchen blev en tonfisksallad med keso (ca 280 kcl). Nä nu ska jag ta och titta på Family Guy. :D hi

Idag har jag ätit två små nypotatisar och några tuggor kyckling. Plus 1,5 liter cola light. Haha. Har även cyklat ca 35-40 minuter. Imorgon ska jag upp klockan 06.00 och börja jobba...

Åh, herregud, har precis sträckläst "En sorts kärlek" av Ray Kluun. Halva papperskorgen är nu fylld av näsdukar. Den boken rörde verkligen vid mitt innersta trots att jag inte brukar läsa sådana böcker. Men jag rekommenderar er alla varmt att läsa den. Kortfattat handlar den om en man och hans fru som utåtsett framstår som det perfekta paret. De har en dotter på 1 år och mannen har alltid varit otrogen mot sin fru, trots att han älskar henne. Frun blir döende i cancer och man får följa deras kamp som oundvikligen slutar med döden. Riktigt gripande!

Jag sitter här och gråter. Inget verkar gå rätt längre. Jag orkar inte kämpa längre. Jag vill inte vara här. Jag vill inte framstå som svag för att jag gråter, för att jag har tankar om att det skulle vara bättre för alla om jag bara försvann. Men jag vill egentligen heller inte dö, men det känns som att nånting sliter sig fram och tillbaka inombords och förtvivlat försöker förgöra mig. Jag andas allt häftigare och kallsvetta. Underbart, jag är fortfarande sjuk och tyngre och äckligare. Ja, döda mig om inte paniken tar kål på mig först.