Suck... varför var jag så blind? Tittade på lite gamla bilder igen och jag var verkligen smal! Vägde drygt 10 kilo mindre och såg det som en dödsdom då. Jag kände mig såååå stor då. Så fruktansvärt grotesk. Jag inser först nu, ett år senare att jag verkligen var smal. Och gud, vad skulle jag inte ge för att vara där igen! Jag vill inte sitta här med denna främmande kroppshydda! Det är inte jag, men samidigt är allt mitt fel. Min svaghets fel. Min dåliga karaktär. Min blindhets fel...

Ja... Ni skulle bara veta hur många gånger jag loggat in här för att skriva av mig. Jag har loggat ut lika många gånger. Det har varit skit, eller rättare sagt det ÄR skit! Maten, träningen, allt har gått riktigt åt helvetet! Väntar nu på mina piller, för jag klarar verkligen inte det utan dem! De är det enda jag tror och hoppas på just nu - min sista räddning och utväg. Om det inte funkar så vet jag inte vad jag kommer att ta mig till. Men några positiva saker är i alla fall att skolan går fint: klarade tentan och har precis avslutat ett långt uppsatsarbete. Nu är det dags för lite ledighet. Ledighet som jag vill ägna åt att bli den jag vet att jag innerst inne är och vill vara. 

SKINNY AS HELL!

Jag kämpar och kämpar och kämpar. Likaväl faller jag var gång! Idag med kladdkaka och glass som fanns hemma... Men bara några småbitar blev det (som tillsammans antagligen blir 2 portioner...) Har bränt 450 kacl på en pw och 150 kacl på situps och sådant.

Tänker verkligen inte ge upp trots mina svaga stunder idag, blir att svettas till sista droppen på crosstrainern nu! För allt jag ser framför mig om jag ger upp är en fet och mycket olycklig tjej som det kommer att sluta illa för. Sån är inte jag. Jag ska bli smal, fin och kliva över skiten som kommer i min väg!

Det känns som att den enda anledningen till att jag föddes in i denna värld var för att svika de jag älskar.

Jag är inte den fina osjälviska människan som jag trodde att jag var.

Jag är fel, snedvriden och sårande.

Inte ens de enklaste saker såsom självkontroll och vänskap verkar jag klara av. Kanske skulle alla må bättre utan mig.

Det vore i alla fall enklare för mig att vara ensam.

Så som jag förstör allt och för alla...

Den där ångestklumpen sitter fortfarande kvar. Den tynger som en stor sten i mellangärdet på mig. När man inte har haft det på länge hinner man glömma bort den där jobbiga, oroande känslan ångest ger. Jag avskyr det.

Åt en veggieburgare idag med några kompisar. Trodde att den skulle innehålla lite drygt 350-400 kacl, har ju blivit så bra på att uppskatta antalet kacl, men den här gången hade jag riktigt fel. Den jävla hamburgaren, som btw inte ens var särskilt god var en riktig kacl-bomb på över 600 kacl! Snacka om att jag har riktig ångest nu! Det var ju sååå fruktansvärt onödigt att äta den! Ångrar mig så mycket! Får sluta att "tro" vad det kan vara, måste veta kacl-värdet när jag går ut. Tänker aldrig mer äta en sådan igen! Ska träna ordentligt nu! Hoppas att ångesten lättar då. Det är inte rättvist att det går fel nu ju :( Men trots denna missen så är jag ändå inte så "ledsen o upprörd" att jag tröstar mig med hets. Kanske detta kan bli min andra i raden hetsdria-dag. Jag vill!

Har bränt 900 kacl genom träning idag! Fatta vad härligt det känns! Matintaget ligger på cirka 1100 kacl men jag är ändå nöjd! Var dag utan sådan riktig hemsk hetsätning som jag har sysslat med de senaste veckorna är guld värd! Vill klara av detta så gärna! Jag behöver lyckas nu så come on! :D

Kollar på Biggest Losers nu (love that show) och sedan blir det Anna Anka o Desperate Housewives! Lite avkoppling får man allt unna sig också.

Idag ska det bli massssor med härlig motion! Har laddat med en energidryck för att ge mig på cosstrainern som har stått oanvänd alldeles förlänge... Ska jobba upp min kondis igen nu i vinter. Ser fram emot det så fruktansvärt mycket. Vill verkligen komma på rätt spår igen.

Nu fan ger vi allt girls! ;D