Det känns som att den enda anledningen till att jag föddes in i denna värld var för att svika de jag älskar.

Jag är inte den fina osjälviska människan som jag trodde att jag var.

Jag är fel, snedvriden och sårande.

Inte ens de enklaste saker såsom självkontroll och vänskap verkar jag klara av. Kanske skulle alla må bättre utan mig.

Det vore i alla fall enklare för mig att vara ensam.

Så som jag förstör allt och för alla...