Suck... varför var jag så blind? Tittade på lite gamla bilder igen och jag var verkligen smal! Vägde drygt 10 kilo mindre och såg det som en dödsdom då. Jag kände mig såååå stor då. Så fruktansvärt grotesk. Jag inser först nu, ett år senare att jag verkligen var smal. Och gud, vad skulle jag inte ge för att vara där igen! Jag vill inte sitta här med denna främmande kroppshydda! Det är inte jag, men samidigt är allt mitt fel. Min svaghets fel. Min dåliga karaktär. Min blindhets fel...

Ja... Ni skulle bara veta hur många gånger jag loggat in här för att skriva av mig. Jag har loggat ut lika många gånger. Det har varit skit, eller rättare sagt det ÄR skit! Maten, träningen, allt har gått riktigt åt helvetet! Väntar nu på mina piller, för jag klarar verkligen inte det utan dem! De är det enda jag tror och hoppas på just nu - min sista räddning och utväg. Om det inte funkar så vet jag inte vad jag kommer att ta mig till. Men några positiva saker är i alla fall att skolan går fint: klarade tentan och har precis avslutat ett långt uppsatsarbete. Nu är det dags för lite ledighet. Ledighet som jag vill ägna åt att bli den jag vet att jag innerst inne är och vill vara. 

SKINNY AS HELL!