Skötte mig riktigt bra med maten fram tills för en stund sedan. Varför tryckte jag i mig 200 gram jävla choklad? Bara för att jag kände att det skulle vara "jobbigt" att äta en ordentlig middag? Vad är det jämfört med hur jag känner mig nu? Mm... Men nu fick jag ändå i mig de där kalorierna och mer därtill. DUMT! DUMT! DUMT! Hade ju varit ute o joggat tidigare idag på världens jobbigaste joggingrunda kändes det som. Bra gjort. Jag är ju bäst på att förstöra. Så det blir att ta till med situps o hantellyft nu.

 DUMMA! DUMMA KOSSA!!!

Jag vet att jag tjatar om stackersana, men shit vad jag känner mig, hm... hur ska jag beskriva det?  olustig kanske? Nervös, paranoid, ångestfylld, har huvudvärk, mår illa, fryser/är för varm, stirrig men samtidigt helt slut mm. Jävla massa skitbiverkningar, eller hur?

Så är det värt det?

Jag är åtminstone inte hungrig eller sugen på något. Men kanske det vore att föredra. Jag vet inte... Måste försöka...

My head is spinning, spinning right now. And it feels kind of nice!

Hehe, känner mig lite smålullig av pillerna o det får mig verkligen att slappna av o må bättre. Men det är för att palla träningen o inte äta för mycket som jag tar dem. Så trääääääning soon here we come! Here we go again and again and again. JIHIEEEEE!!!!

mörkt hår med lugg så honungsljuv

hud tunn och vit

bakom tunga svarta fransar vilar ögon skönt skogsgröna

hjärta utav kärleksfärg

det låter väl bra va?

men inom detta yttre skal härjar känslor så svarta

de sjuder på hög nivå och bubblar upp till ytan ibland

de väntar på rätt ögonblick, sen skonar de ingen

inte ens mig själv...

...och idag mötte jag den öga mot öga och förlorade. Varför fan måste choklad finnas? Eller varför måste jag vara så jävla galen i det? Ska träna sen.

Fan.

Var korkad nog att ställa mig på vågen. Jag tänker inte ens skriva ut min vikt här, för jag skäms. Jag vlev helt mållös när jag såg hur många kilon jag gått upp. Det är helt jävla fruktansvärt och helt och hållet min dåliga karaktärs fel! Så nu fan blir det till att träna, fast jag har feber hela tiden. Ska ut på en fettbrännande joggingrunda nu!

jag hatar mitt liv

jag hatar mina vänner, min familj, mitt hem,

jag hatar mig

jag vill inte jobba - men jag gör det ändå

jag orkar inte vara trevlig, men det har jag ju ändå aldrig varit

jag blir så förbannat arg för minsta lilla

jag har rätt - alla andra fel

jag är olyckligast i hela välden och kommer aldrig att bli något

ja, livet suger helt enkelt just nu. varför vet jag inte, men jag är bara inte lycklig och tårarna bränner i mina ögon

men jag ska inte gråta

för jag har ju sååå mycket skulle väl alla säga. och visst det stämmer, men ändå kvarstår problemet - att jag känner för att bara sitta i mitt fina jävla i-landsrum och stirra in i en vägg.

men jag borde ju vara lycklig

men det är jag inte, annars skulle jag aldrig ha skrivit detta fjortisinlägget som nu när jag läst igenom det, äcklar mig. men det är mina känslor och jag har rätt

jag skiter i världen nu. mina problem är värst och det finns ingen som mår så dåligt som jag

sug på den va!

Idag blir det ingen njutning av det jag äter. Högst 600 kcl. Har hittills ätit för 350 av de. Det är så här det måste vara när tjockisar som jag ska gå ned i vikt. Men jag kan inte precis säga att det är synd av mig - jag har förtjänat detta! Och vet ni vad - it feels good!