Intaget hamnade under 300 kcl idag. Har även joggat i 30 minuter och cyklat i 35 minuter. Rätt okej, men det borde ha blivit mer! Är bara trött. Nej, jag är FET! Fet och lat!

Provade balklänningen mitt i natten igår. Den gick på, men jag kan knappt andas i den. Men mamma sa att den inte kommer att spricka, då hon fick ned hela handen i den när jag hade den på mig. Fan, varför minskade jag på måtten vid beställningen? Jag har märkt nu, att när jag går ned i vikt så är det framförallt på benen och inte runt bröst och midja. Så ärligt talat har jag lite panik nu. Jag har två alternativ:

1. Försöka sy ut klänningen ett par centimeter (jättesvårt, då den har dubbelt tyg. får i sådant fall ta tyg från boleron)

2. Ha på klänningen som den är och hoppas på någon viktskillnad där det behövs. 

Jättesvårt! Mamma är redan sur på mig för att jag minskade måtten och kommer säkert inte hjälpa mig. Är bara rädd att om jag börjar klippa och sy i klänningen så förstörs den. Har inte använt en symaskin på 3 år... Men jag vill ju inte svimma på balen. Hm... åhh vad svårt! Vad tycker ni? Nej, nu ska jag ut på en joggingrunda och samla tankarna.

Insåg att jag inte ätit på nästan ett dygn och panikade över att kroppen ställer in sig på svältläge efter sex timmar. Så jag åt en ostbulle. Den var god, men nu känns det bara skit!

Idag har jag inte ätit något och tänker heller inte göra det. Har inte haft lust att göra någonting, utan har mest legat i min säng och vilat, drömt mig bort från verkligheten... Jag struntar i att gå på en grillfest ikväll. Det skulle bara försöra min fasta. Jag orkar ändå inte. Jag känner mig så låg. Så jag måste vara hemma och vara stark. Jag måste betala för gårdagen.

Jag känner mig stark.

Kom nyss hem från en trevlig kväll med kompisarna. Mindre trevligt var att på det stället vi var på, var även en kille som jag gillat med sin flickvän! De ställde sig bredvid mig och trots att flickvännen var där, så tittade han ordentligt på det där sättet ni vet på mig. Jag blev jättearg/ledsen/bitter/sårad. Visste inte att jag fortfarande hade känslor för honom. Klarade inte av att vara där längre, så jag sprang ut och rökte, bara för att komma bort från honom. Men woupps, vem går inte också ut och röker då också utan flickvännen? Yes, him... Han fortsätter att titta under kvällen. Han är ju inte ens snygg, utan bara skabbig! Men ändå vill jag ha honom. Blev skitarg på tjejen. Men hon har hu inte gjort något fel. Jag kände mig ensammast i världen och ingen kunde övertyga mig om motsatsen. jag vill vara kär. Jag vill ha en pojkvän som älskar mig. Men jag har inget. Så nu har jag dränkt mina sorger i godis och mat... Men jag var inte sugen...

Jag är hemsk...

Jag mår bara sämre av detta, det vet jag...

När ska jag lära mig?

Äter jag godis och annat nu, bara för att jag inte borde göra det på grund av operationen? Jag verkar alltid vilja göra tvärtemot vad jag borde...

Kollade nyss på supersize vs superskinny. Gud vad jag har saknat det programmet! Så motiverande! Jag vill verkligen inte sluta så övervkitig som den ene alltid är. Är livrädd för det...

Maten har gått sådär. Har ätit för 300 kcl. Det skulle inte ha blivit så mycket, men tog mig i alla fall ut på en powerwalk på 45 minuter, trots feber. :) Men vill man vara fin så får man lida pin! ;)

Kan inte alla bara sluta att glo på mig! De glor på mina ben, ansikte, ja allt! Iband ler de sådär ordentligt och viskar med kompisarna. Jag vet att jag är äcklig! Jag vet att jag är tjock och ful! Kan de inte bara sluta att glo? Jag vill inte att någon ska titta på mitt fett, men jag förstår att de äcklas, det gör jag också! Jag tvingas leva med min kropp var dag. Jag står heller inte ut med att folk kommenterar mina matvanor och mitt utseende. Istället för att öppna käften för att säga något, om så bara en komplimang, så kan de väl bara hålla tyst! För vad de än säger, så vänder jag det omedvetet till något negativt.

I can´t take this anymore...