Blir fan orolig nu. Det blöder fortfarande och det är ett stort jävla öppet sår, inte där de tog bort tanden, utan i tandköttet vid sidan om. De har sytt det, men det är ändå öppet emellan. Tänk så förblöder jag eller något. Vet att man blöder mycket i munnen, men detta är rejält. Usch, jag får fråga mamma när hon kommer hem ikväll.

Har precis opererat bort den jävla visdomtanden som inte ens hade kommit ut! Fyfan säger jag bara! Aldrig att jag gör om det. Så nu ser jag helt svullen och skabbig ut och har bomull i munnen. Det vill inte sluta blöda. Men en positiv sak - jag behöver inte äta mer idag! :) Blev dock halvt itvingad en banan. Men det är ganska lugnt! Hoppas jag kan köra på samma ursäkt imorgon. Magen kurrar redan, men har ingen som helst matlust. Kanske man skulle göra om detta ändå. Haha. Men jag får inte träna idag pågrund av detta. Kanske jag kan smita ut på en powerwalk ikväll i alla fall. Hihi

Jag dricker frenetiskt lightsaft för att hålla mig borta från att äta mer.

Jag tänker på hur mitt liv kunde ha varit om jag hade älskat mig själv lite mer.

Jag tänker på hur många jag måste ha sårat genom åren, då jag hållit inne med mina sanna känslor.

Jag tänker på hur det skulle kännas att vara lycklig större delen av dagen och inte tvärtom.

Jag tänker på hur jag har byggt min egen fallgrop.

Så onödigt.

Så bortkastat.

In - cocktailtomat, knäcke, finn crisp (totalt: 64 kcl idag :))

Ut - 500 situps, 75 hantellyft, 2 timmars powerwalk

Jag har fortfarande panik angående balen, men är motiverad till tusen nu! Kilona ska rasa av mig och snabbt ska det gå! Mamma sa till mig att det syntes att jag hade gått ned i vikt på mitt ansikte. Kände mig bara förvirrad, för jag har ju inte gjort det. Eller har jag gått upp lite i muskelmassa? Hellre muskler än fett, men hatar viktuppgångar något så förfärligt! Var gång vandrar jag omkring i ett egocentriskt töcken om att fixa till allt igen. Det är det enda som betyder något. Det är det enda som jag kan tänka på. Jag är patetisk.

Jag steg nyss upp och jag känner mig mer värdelös än någonsin. Balen är på onsdag nästa vecka och jag måste ha gått ned tills dess! Denna jävla resa förstöde allt jag byggt upp! Jag förstörde allt! Jag måste ta tillbaka kontrollen! Det gör jag nu! Så liiite mat som möjligt och massor av träning. Jag behöver detta och jag behöver gå ned i vikt snabbt nu! Har ni några tips för riktigt snabb viktnedgång? Jag är verkligen desperat nu.

Så var man tillbaka. Har ni saknat mig? ;) Jag har i alla fall haft the time of my life och bara levt! Det har varit alldeles underbart med fester, vänner, skämt, shopping, missöden och så vidare. Dock har jag misskött mig riktigt och då menar jag RIKTIGT dåligt! Har ätit massor av vitt bröd där (fanns i stort sätt bara det), choklad och annat flottigt varje dag! Fyfan vad jag har svullat! Inte har jag gjort mig av med det heller där.

Vågade verkligen inte,

orkade inte,

vet inte.

Det gick inte.

Vägde mig när jag kom hem efter den nästan dygnslånga resan. Jag trodde att jag hade gått upp till 70 kg eller något. Men mina byxor satt lösare och vågen visade bara på en mindre (?) viktuppgång, som jag inte kan vara säker på nu när jag har mens. Hade nästan nått mitt mål om att gå ned till 62 kg innan, men jag förstörde det. Så nu är balen om nio dagar. Dessa nio dagarna ska jag kämpa som aldrig förr och vara vackrare och smalare än någonsin på min avslutningsbal! Jag måste verkligen, för jag hatar mig själv något oerhört nu.

... "passade på" att hetsa geicha och glass när pappa var på BUP med brosan. Hamnade över toan igen och det bara forsade ur mig! Så nu lagom till avfärden är jag jättehungrig (tror jag) och mysigt svullen... Att jag aldrig kan hålla fingrarna borta från sådant. Men jag tror att jag gjorde det som en sorts "säkerhetsåtgärd" idag, för jag vet att jag säkert inte kommer få samma tillfällen i Prag. Vet ju hur jag blir när hetssuget sätter in. Då är det bara det som gäller. Åhh vad jag hoppas att jag slipper denna skit där!

Jag mår illa. Men jag har lovat alla att jag ska baka idag. Jag vill, men jag vet inte om jag vågar. För då kommer jag inte kunna motstå att äta inte en, utan MÅNGA fler... Men jag har lovat, så jag vill inte göra någon besviken. Ut i köket blir det.

Jag ska vara duktig.