Detta inlägg kommer inte alls att handla om mat (för en gångs skull), utan det kommer att handla om spöken. Tror ni på spöken? Jag gör det. Jag är övertygad om att de finns, då jag är mottaglig för dem. Det går i perioder då jag inte ser (inte vill se) något alls. Sedan kommer sådana perioder som nu, då jag inte får vara ifred.

Häromnatten satt jag framför datan och det blev alldeles kyligt till vänster om mig. Det var inget spöke i den mening som ni kanske tror att jag syftar på, utan det var energi om man kan säga så. Det är jättesvårt att förklara utan att folk ska tro att jag är helt blåst, men det var som att "det" försökte bryta sig igenom den imaginära mur jag lärt mig att bygga upp som skydd mot detta. Jag riktigt kände hur "det" ville åt min energi för att bli starkare. Jag bad dumt nog "det" att gå in i ljuset innan detta, så det var väl därför "det" blev så förbannat. Det är frusterat, avundsjukt på mig för att jag lever och inte "det". "Det" vägrade att lämna mig ifred den natten och det det resulterade i för lite sömn för min del. Så jag måste rena lägenheten igen. Suck... rum för rum.

Detta har skett många gånger och det har även hänt andra saker. Denna "gåva/förbannelse" tycks bara bli starkare ju äldre jag blir. Men jag har lärt mig att inte bli helt vettskrämd och kan hantera det betydligt bättre än förrut. Detta ligger i släkten, så jag kan ju inte inbillda mig (såvida inte vi alla har en genetiskt nedärvd tumör). Men ja, läskigt är det...