Jag vaknade med världens ångest och struntade därför i skolan. Jag hade inte klarat av det. Så jag har varit med kompisarna idag. Ville inte äta något idag, men det brast för någon timme sedan. Det var gott, men ändå inte. Jag drack jättemycket vatten, men fick verkligen inte upp allt... Trevlig början på valborg. Men det ska bli kul! Har lite dricka till senare och grillning blir det också. :) Jag tänker inte ha ångest över maten och drickan, för det är ju fan Valborg!

Hela dagen har varit rent ut sagt underbar med vännerna! Har mått så bra. Har haft roligare än på länge! Har även ordnat lite inför morgondagen. Fan vad najs jag ska ha det! Men sen kom jag hem hur glad som helst och mamma har lagt ett brev från sjukhuset med lite andra saker snyggt och prydligt på mitt skrivbord. Anade vad det var, så jag kollade på kuveret, vände på det och DET SATT EN TEJPBIT PÅ DET! Har mina föräldrar tittat på det, eller är tejpen bara där för att brevet var svårt att försluta? Jag vet inte... Det var i alla fall en tid från ätstörningscentret, den 2 juni. Vad ska jag göra? Jag fick panik och åt en massa. Under tiden ringde jag mina kompisar och vi har varit ute och gått fram tills nu... På väg till dem hyperventilerade jag och hade aspanik. Föräldrarna var jätteoroliga när jag kom hem 2 timmar senare än utsatt. Men vet dem? Varför säger de ingenting då? Mamma gav små hintar, men jag vet inte... Tänk så inbillar jag mig? Men ska jag berätta för dem eller inte?

Snälla hjälp mig! Någon som har berättat för sina föräldrar? I sådant fall, hur tog de det?

Jag har varit uppe och badat nu. Jag har ätit min frukost bestående av en kiwo och en C-brus. Jag förtjänade inte den. Jag har även min andra frukost framför mig - min fejkfrukost. I den har jag llagt upp lite ingredienser av en muslifrukost. Så att det ska se ut som att jag har ätit ordentligt. Allt går bara av bara vanan. Jag är bäst... Börjar dock bli hungrig. Men det är bra. ... Det blir iväg till Köpenhamn idag. Jag har tagit med lite frukt för syns skull(vilket jag säkerligen kommer att få skit för av kompisarna... men det är min kropp). Min stora blus har åkt på som vanligt för att dölja föregående dag. Men jag ser skabbig ut. Jag ser så blek, trött och svullen ut i ansiktet. Men jag är väl redo att åka snart, ut i solen och le.

"Bieffekter" av bulimi:

• näringsbrist (säkert...)
• frätskador på tänderna (tror jag inte än)
• sömnproblem (x)
• mag- och tarmproblem (x)
• oregelbunden eller utebliven mens (x)
• är trött/orkeslös (x)
• är deprimerad eller har andra psykiska sjukdomar (x)
• koncentartionsproblem (x)
• dålig självkänsla (x)
• självmordstankar (x)
• ångest, fobier (x)
• isolation (x)
• frätskador på matstrupen(?)
• hårdare hjärtklappning (x)
• sämre naglar (x)
• uttänjd magsäck (x)
• torr hud (x)
• håravfall (x)
• njurarna kan skadas (?)
• strupkatarr (?)
• sår i mungiporna (x)
• svullna spottkörtlar (x)
• rubbad salt- och vätskebalans (antagligen...)
• sår på handen man kräkts med (nej)
• humörsvängningar (x)
• magont (x)
• yrsel (x)
• blekhet (x)
• mörka ringar under ögonen (x)
• "blåmärken" i ansiktet (nä, snarare prickar runt ögonen ibland efter...)

tja, det var väl "alla" konskvenserna jag kunde hitta... Har visst tyvärr de flesta. Trevlig sjukdom...

Ibland brukar jag likna mig själv vid ett granitblock. Inget rör mig och jag släpper inte in någon. Min mur är oerhört svår att klättra över. Men emellanåt lyckas någon.

 Jag kan också fälla tårar. Just nu är mina ögon rödkantade utav dem. Men det känns inte som en befrielse att äntligen kunna gråta. Det är bittra tårar, trötta tårar.

Och du min älskade pappa - du förstår inte. Jag stänger sig ute, precis som du har gjort mot alla hela ditt liv. Jag verkar upprepa ditt livs historia. Nu är det bara lite överdoseringar av alkohol, droger, kliniker, misshandel o.s.v som saknas. Jag känner hur jag är påväg dit. Det känns så enkelt att bara förtränga allt och ersätta det med andra problem. Åh pappa, vad jag vill berätta allt för dig! Men jag vill inte visa mig svag kära pappa. Du har så mycket annat att tänka på. Jag vill inte vara en börda.

Be strong, be strong, be strong now!

Keep your problems for yourself

Cry in silence

När jag ser mig själv vill jag bara spy. Jag vill skära bort allt mitt fett och slutligen bara dö smal

När jag äter känner jag hur jag blir allt fetare

Jag vet att jag inte är värd att älskas

Jag förtjänar ingen omsorg och ingen som helst glädje i mitt liv

Allt detta ^^ visas tydligt;

Jag är ful

Jag är fetast

Ingen kan tycka om mig trots att de säger det

Alla har pojkvänner eller är på G med någon. Jag har aldrig haft någon och kommer aldrig att få någon heller

Så vad är jag? - en medelmåtta som ingen skulle sakna...

Kunde inte spy. Hela familjen är hemma. Jag kommer att dö fet! Men aj, mitt hjärta gör ont.

Gårdagens intag slutade på 695 kcl. Men denna dagen har inte gått bra. Jag kan inte äta en normal lunch! Hur många gånger ska jag säga det? Det triggade bara igång mig. Så efter all skit som följde har jag spytt ordentligt igen. Men nu äter jag igen. Kommer nog spy ännu en gång. ÅHHH!! JAG DAMPAR PÅ MIG SJÄLV!!! JAG HAR ANNAT ATT TÄNKA PÅ! MEN JAG KAN INTE! ÅHH JAG KAN INTE!