Jag hatar att jag är så förbannat ombytlig. Jag föreslår en grillkväll och tycker att det ska bli jättekul! Jag hör av mig till vännerna och peppar dem. Men efter dagens fail vill jag bara släcka ljuset, krypa under täcket och sova. Inte vill jag visa mig för någon och ÄTA! Jag vill kompensera! Jag vill vara ENSAM med min äckliga övervikt!

GLÖM MIG!

GÖM MIG!

Jag bara sänker stämningen och förstör. Jag förstör för alla!

Svullu a la moi idag!

Ville bara tacka E för kommentaren. Det värmde verkligen! :) Ja, ätstörningar är inte att leka med. Ibland tror jag att jag ska klara av detta själv - att jag bara överdriver problemen. Men om jag kunde det, så skulle jag ha gjort det för längesedan. Jag ska få hjälp med att ändra detta. Mitt liv ska inte alltid kretsa kring mat! Så det så! 

Matmässigt har det gått bra änsålänge. Har noll aptit. Åt en pära precis för ämnesomsättningen (jag tjatar, jag vet). Vill ut i det fina vädret igen, men måste skriva en riktigt satsig uppsats. Jag har alldeles för höga krav på mig själv... Fick tillbaka ett prov igår som jag knappt hade tränat på, ändå var jag en av de som fick bäst betyg. Så jag är ju duktig, men jag kan bara inte få in det. Det är samma sak med mitt utseende och annat. Måste sluta att eftersträva perfektion. Vill gå efter det som Marc säger till Bridget (Bridget Jones diary) - "you are perfect, just the way you are". Åh vad jag älskar den filmen! Jag kan verkligen relatera till Bridgets karaktär. Och henne älskar vi ju alla! :) Det är underbart med människor som bjuder på sig själva!

Min kropp verkar ha gillat gårdagen! Har gått ned i vikt sedan igår. Inte jättemycket, men bättre ner än upp! :) Nu ska jag äta frukost! Det förtjänar jag (tror jag)...

Hihihi, okej, det blir alltid såhär när jag tycker att allt går bra. Men det var inte så farligt idag. Jag hetsade (eller överåt ska vi nog säga) denna gång, inte så hemskt mycket. Även om mitt kaloriintag inte blev 800 idag så kunde det a varit värre. Men jag är fortfarande inte nöjd med resultatet. Det slutade på hemska 1628 kcl, men jag är ändå glad att jag slutade att äta innan allt förstördes totalt. Positivt är i alla fall att jag fick igång ämnesomsättningen av en promenad efter detta. Om ni förstår vad jag menar.;P Jag ska visst alltid prata bajs här, menmen - min blogg - mina tankar.

Dagens träning blev:

• 500 situps
• 75 hantellyft
• 25 min på crosstrainern
• 45 min rask promenad

Så det blev helt okej. Jag har ingen panik (såvida inte vågen pekar uppåt imorgon).

Jag ska nog ta och gå och lägga mig nu. Blir jättetrött av att ha pollenallergi. Ni skulle se mig nu, jag är het röd och svullen runt ögonen - sexy! Känner mig också stressad. Det är så mycket som händer nu framöver. Tänk att jag snart tar studenten. Ska bli jätteskönt, men det är ändå lite pirrigt och nervöst. Men det ska nog gå bra. Jag måste ha framtidstro.

Mamma trycker glassen i handen på mig och säger : "Men ta den nu! Det är ju så sällan du unnar dig något!" Detta var efter att jag sa att jag ville ha en glass när jag var i köket. Mamma sa att jag skulle fråga brosan, men nej det ville ju inte jag, så jag ändrade mig och gick in på mitt rum. Då frågade hon honom istället och det var så glassen hamnade hos mig. Nu ligger den i min mage. Jag har överskridit min kalorigräns. Jag har brytit min regel. Jag är hemsk! Så vad känner jag nu? Ångest? Panik? Rädsla? Nej, jag vet inte. Jag orkar bara inte bry mig. Har bara lust att äta mer. Men jag vill inte! Åh herregud jag VILL INTE! Jag vill stå emot! Jag SKA! Jag kommer säkert att åka dit... Jag äter ju redan nu också tunnbröd...

Jag har underligt nog mått bra i det stora hela nu de senaste 4 dagarna. Jag måste ju vara frisk, eller hur? Jag äter ju, jag har ätit för att jag har varit sugen idag. Visst, ingen "riktig" mat, men ändå... Man jag känner mig ändå inte glad åt detta. Det kommer säkert att brytas snart ändå. Så blir det alltid när jag känner att jag har läget under kontroll. Men jag äter ju rätt normalt nu (enligt mig), med ett maximum på 800 kcl. Det känns oerhört mycket. Men jag vet ju att jag behöver runt 2000 kcl/dag. Men det ska det minsann inte bli här! Mer viktnedgång nalkas! Jag tror att jag har klarat mig utan ångesten just för att jag håller mina kalorimål och då är det ju en fel glädjekänsla, eller? Jag begriper mig inte på mitt tankesätt...

Gårdagens intag hamnade på 710 kcl. Nöjd med det, då jag just nu kör på högt 800 kcl/dag. Blev den vanligan träningen bara...

Idag har jag varit i skolan och blivit överröst med arbeten hur många veckor som helst framöver. Suck... jag fattar fattar inte hur jag ska orka få MVG på alla dem. Men det ska gå! Har även gjort supergoda kanelknäckebröd. När man väl har smakat dessa vill man inte återgå till köpevarianten. Så dagen verkar gå bra frammåt. Har en hel del att göra, ska bl.a på vernisage lite senare. Dock jobbigt hemma med brosan och resten av familjen. Jag känner mig åsidosatt, det gör jag. Men det skulle jag aldrig erkänna. Jag vet att de älskar mig och bara vill mig väl. Jag är nog ganska så bortskämd också...  Men det spelar ingen roll att jag inte syns så mycket längre, jag är ändå inte särskilt viktig och jag klarar mig minsann själv!

Förresten, mina nyckelben börjar syas allt tydligare nu! Det är grymt snyggt, men det passar tyvärr inte ihop med resten av min feta kropp.