Åh vad jag är trött! Har sprungit runt på stan hela dagen och kollat i affärer! Men innan dess var jag ju på ungdomsmottagningen och pratade med en kurator. Hon var jättesnäll, men det kändes skumt att prata om mina matproblem. Min kompis var med mig under samtalet och hon grät! Herregud vad jag kände mig hemsk! Har inte riktigt insett hur det har påverkat mina kompisar, men de har ju fattat att jag inte mått bra. Kompisen sade att jag inte verkade lika glad och positiv som förut, att jag var mer nedstämd... :(

Hursomhelst tyckte kuratorn att det var jättebra att jag sökte hjälp, eftersom det tar upp alldeles för mycket tid av mitt liv. Ska träffa henne nästa vecka, då hon ska skriva en remiss till ett ätstörningscentra. Men platsar jag verkligen? Är mina problem tillräckligt allvarliga för det?  Det tyckte hon. Men jag får se vad de tycker. Det är dock en väntetid dit på ca 1-2 månader, så jag behöver inte oroa mig för det ännu. Kommer ju lagom till sommaren, haha. Men ska gå ned MINST 5 kg innan dess! :D Verkligen!

Som sagt sprang jag omkring i stan med kompisen resten av dagen. Jag har lagt undan två jättefina stundentklänningar som jag ska kolla på med mamma imorgon. Lägger nog upp en bild på den jag väljer imorgon. :)

Senare blev kompisen (som vilken annan normal människa som helst) hungrig på en falafelrulle(!) och ville inte äta om inte jag gjorde det. Hur många kalorier kan det ha varit i den? Usch! Men om jag hade vägrat hade ju hon lidit av det. Hon hade gått och oroat sig ännu mer över mig och på fastande mage till på köpet! Men det är ju egentligen ingen ursäkt. Men jag åt den första riktiga maten på tja... ett bra tag. Det var sjukt gott, men efteråt kände jag bara ångest och spykänsla. Ånger... Men jag hade ju faktiskt lovat mig själv att äta middag idag. Men falafel? Åhh! Hur ätstörd är man egentligen om man käkar en falafel med vitlöksdressing? Usch vad jag skäms! Det kändes också som att precis alla glodde på mig när jag åt, typ "Fan vad hon är äcklig som äter det. Hon borde inte äta alls så tjock som hon är" Men jag kan inte klandra de om de nu tänkte så. Det är ju sant.

Jävla järnspöken...

Jag äter min frukost just nu - två små, nyttiga bullar med lättkeso och 1 ½ kyckligskivor, 4 smörgåsgurkor och persilja. Oj, vad det lät mycket! Är det en för stor frukost? Den är på 200 kcl. Känner att jag behöver den för att orka med dagen.

Har gått igenom min kläder och provat/tagit av de i minst en halvtimme nu. Jag vill vara fin när jag träffar psykologen för första gången - fin och smal! Usch, dem kommer säkert skratta åt mig när jag berättar om mina "problem". Herregud! Jag kommer ju bara att ta upp plats för andra som verkligen behöver hjälp. För de som verkligen har lyckats med att bli smala. Men även om jag vill så kan jag inte backa ur nu, min kompis följer ju med dit och kollar så att jag verkligen går. Suck... Rapporterar senare hur det gick...

Jag ville gå ned till en viss vikt idag, men jag lyckades inte. Dock har jag gått ned mer än vad jag vägde innan dessa dagar av hets - nice! Så jag får fortsätta så. Har bara en smärre panik inför påsken! Påsk = massor av mat och andra onyttigheter = viktuppgång + ångest... Jag är sååå bra på matte. Hehe nä, men ärligt, hur ska jag göra? Okej, fram tills på torsdag så är det lugnt, men då verkar det bli födelsedagsfest hos en kompis.

• På fredagen blir det påskmiddag (varmröktlax med potatis och grönsker - mums! Får bara ta mindre med potatisar eller låta bli överhuvudtaget, men samtidigt så är det ju påsk, så jag borde unna mig den middagen utan ångest), påskägg (hatar att ha godis hemma), påskmust (är ändå inte så glad för det, kanske de kan köpa light), kaka (som jag ska baka, så jag har hittat ett recept på en lättare morotskaka med "bara" 170 kcl/bit. Det låter bra, men det svåra för mig är att sluta äta... Kanske jag kan skippa att baka, men jag jar lovat mamma och vill inte göra henne besviken.

• Sen på lördagen ska jag på fest igen, så det blir sprit och säkerligen fyllemat. Alla mina mat-tyglar tycks släppa när jag dricker. Men det känns ändå värt det - att slippa oroa sig för allt och bara... bara vara ung och leva livet!

• Senare på lovet ska jag nog grilla med kompisarna och det blir nog en skogsvandring med picknick också. Men det klarar jag. Jag ska INTE avboka! INTE! Dessutom fixar vi nog våra egna matsäckar. För bara tänka på att ta med mig mat som ser mer ut än vad det är, typ en sallad med keso, frukt...