Nu känner jag mig trygg! Har äntligen fått tag på ett par nya burkar med allevo fiber+. Nu ska nog allt bli bra. Ska träna snart. Träna bort all choklad. Det enda ordentliga jag har ätit idag är en banan och flingr med mjölk imorse.

Nej nej nej nej! Jag har lurat mig själv igen så innerligt att jag verkligen trodde på det! Jag ville aldrig sträva efter att leva ett kärlekslöst liv! Det var bara en lögn för att skydda mig själv från att bli sårad! Jag vill ju ha kärlek! Jag vill ha romantik, jag vill ha kyssar och jag vill att det ska betyda något! Jag vill ha livslång och evig kärlek!

Så jag måste bli mitt gamla jag och sluta upp med att vara cynisk. Det är ju inte jag och har aldrig varit det heller. Jag vill inte gå miste om det som är kärast i livet. Så jag ska försöka med att inte stöta bort allt och alla, men jag ska göra det på mina villkor och om jag verkligen hittar den som jag vill ha, ja, då är ju  livet för kort för att titta bort...

Ajajajaj! Banan, praliner, massor av kex, flingor med mjölk... Kul start på dagen. Har nu asont på höger och vänster sida av magen. JAG LÄR MIG FAN ALDRIG! Vill skära upp armarna ännu mer, men de ser redan så hemska ut efter förra gången. Tror aldrig att jag kan visa mig i kortärmat igen.

Jaha, mina farhågor har visst bekräftats. Enligt mamma och brosan har jag gått upp i vikt. Jättekul att höra alltså! Vad intelligenta ni är som säger sådana saker till mig när ni vet hur jag mår av det. När ni vet vad jag gör. Att be om ursäkt eller låtsas om ingenting sedan hjälper heller inte ska ni veta. Jag är varken född igår eller döv!  Men tack ska ni ha! Det blir bara att träna mer så att ni blir nöjda era jävla idioter! Nu vet jag i alla fall hur avskyvärd jag är säkert. Nu kan jag hindra det hela från att gå förjävla långt! CP!CP!CP!CP!CP!

Hej hopp på er! Har nyss varit på julskyltning. Men inte ens det kunde få mig på bättre humör. Är så stridslysten och ettrig att till och med jag märker det. Tar ut det på den som står närmast. Snällt... Äter frusna bananbitar och dricker cola light nu. Ska fördriva kvällen med att kolla på senaste HP-filmen.

Jag är snäll. Jag har alltid så jättesnääääll. Jag är så trött på det! Såfort jag är otrevlig eller arg blir mamma arg på mig. Vad ger henne rätt att tro att jag inte ska få uttrycka missnöje? Vad ger henne rätt till någonting i mitt jävla liv som hon inte förstår?

Alltför ofta känns mitt liv som en dokusåpa med mig i huvudrollen. Ikväll har jag berättat allt för mina kompisar. Verkligen allt. Det känns otroligt befriande! Men vad är jag för en person som lägger mina bördor på deras små axlar? De blev ju så ledsna och oroade.

 Har berättat om effen, stackersen,träningstvånget i mängder, spypåsar i garderoben, skärandet, min freakade familj med polis, mordförsök, s.o.c och allt... De tror att anledningen till att jag mår som jag mår (med skakningar, kallsvettningar, humörsvängningar, trötthet och frysningar) är abstinensbesvär. Jag - missbrukare??? Whoet??? Jag kan inte känna något trots att jag berättat allt. Sitter här och trycker nästan frenetiskt i mig godis.

Allt för att glömma.

Allt för att komma bort.

Allt för komma bort från pappas svek.

Från det som kunde ha kostat mig livet.

Hur kan han älska mig om han inte ingriper i sådant?

Jag känner mig så jävla förbannad! Jag vill slå på något, på någon! Jag vill skrika och förstöra allt. Snart kommer mina kompisar, vad trevligt det blir för de att träffa lilla mig..