Maten har gått fullkomligt utmärkt nu i två dagar i alla fall. Visst, tankarna finns alltid där och är så uttröttande, men jag vet ju att detta är bra för mig. "Regelbundenhet och måttfullhet är medicinen!" säger min psykolog. Så varför spotta ut den igen? Men det känns som att jag äter berg av mat hela jävla tiden. Men jag måste intala mig själv om att det jag känner i samband med detta, blott är psykiskt och går att ändra. Inget av detta är hugget i sten - remember that.