Har nog "i alla fall" lyckats komma upp i ett normalt dagsintag, även om det mestadels har blivit mackor och min mage är i uppror just nu. Men när man är med kompisar i så många timmar så gör det väl ändå ingenting? Vi har haft det så mysigt idag, ett minne för livet.

Allt kändes så självklart igår. Vad jag skulle göra, hur jag skulle göra det. Jag har verkligen kämpat idag. Men vet inte riktigt hur det har gått. Jaja, jag får väl fortsätta kämpa imorgon. Rom byggdes ju inte på en dag.

Klockan närmar sig tre på morgonen och en fågel kvittrar vackert utanför mitt fönster. Den överröstar den ihärdiga blåsten och fyller mitt sinne med nytt hopp. För en stund sedan fattade jag ett stort beslut. Jag gjorde mig av med alla mina stackers, effedrin och bantningspiller för närmare 1500 kronor. Men pengarna är obetydliga i detta sammanhang och ni kan aldrig gissa vad som fick mig till att göra detta. Det var en bok. En bok har lett in mig på en helt ny väg i mitt liv.

Jag började läsa den innan ikväll och den berörde mig något oerhört. Ännu har jag bara kommit en dryg fjärdedel genom den, men den ändrade något inom mig. Jag vet inte riktigt om det var dess uppriktighet om världen och om en liten flickas kamp i livet eller om det var en mening i den om att vissa drömmar förtär en inifrån som en eld. Men i det ögonblicket blev jag annorlunda. Budskapet har alltid funnits inom mig, men fram tills nu har jag aldrig lyckats ta till mig hela dess fulla innebörd. Jag vill inte leva efter en ouppnålig dröm om att bli smal. Jag vet ju att jag aldrig kommer att bli nöjd eller lycklig av det. Jag vet att om jag fortsätter i den riktningen så kommer vägen bara att kantas utav besvikelser och ensamhet.

Så jag väljer livet.

Jag väljer att inte ta den "enklaste" vägen som bara misslyckas och blir allt mer förtvivlande för var sekund som går. Jag har sagt det innan utan att kanske riktigt helhjärtat mena det, men jag ska kämpa med mot min ätstörning, för det är ju faktiskt just en ätstörning som jag har. Den är inte en del av mig, utan en psykisk sjukdom som bara förpestar mitt och andras liv.

Lustigt att jag skulle ta detta beslut pågrund av en bok en så kylig och stormig morgon som denna. Fågeln har slutat kvittra utanför mitt fönster och hoppet kommer säkert att svika mig många gånger under min färd. Men det finns ingen annan väg för mig nu. Jag ska ta mig ur detta och kämpa mig ut från mörkret, mot soluppgången. Jag säger hej till livet som jag förtjänar och välkomnar det med en lättnadens suck...