Alltför ofta känns mitt liv som en dokusåpa med mig i huvudrollen. Ikväll har jag berättat allt för mina kompisar. Verkligen allt. Det känns otroligt befriande! Men vad är jag för en person som lägger mina bördor på deras små axlar? De blev ju så ledsna och oroade.

 Har berättat om effen, stackersen,träningstvånget i mängder, spypåsar i garderoben, skärandet, min freakade familj med polis, mordförsök, s.o.c och allt... De tror att anledningen till att jag mår som jag mår (med skakningar, kallsvettningar, humörsvängningar, trötthet och frysningar) är abstinensbesvär. Jag - missbrukare??? Whoet??? Jag kan inte känna något trots att jag berättat allt. Sitter här och trycker nästan frenetiskt i mig godis.

Allt för att glömma.

Allt för att komma bort.

Allt för komma bort från pappas svek.

Från det som kunde ha kostat mig livet.

Hur kan han älska mig om han inte ingriper i sådant?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blev grymt förvånad imorse när vågen visade på -1 kg sedan förra veckan. Trodde aldrig att jag hade gått ned npgot i vikt eftersom jag har ätit massor av godis och dylikt flera dagar, så jag blev positivt överraskad imorse över hur konstigt min kropp...

-1650 kalorier idag :)

Gud, vad länge sedan det var som jag skrev här. Jag trodde att jag hade lämnat denna blogg bakom mig, men antar att jag behållde den lite som en snuttefilt då den var min trygghet under flera år där jag kunde skriva exakt vad jag kände, utan att behö...

Är helt avtrubbad, utan någon enligt mig acceptabel anledning Allt är ju bra Vågar bara inte hoppas eller göra några framtidsplaner Vill gråta en skvätt i hopp om att bli jag igen, men det är lönlöst Det finns ju inget att gråta för,  bara ...

Det går bra nu