Tog tre koffeintabletter för någon timme sedan. Där ser ni - no "drugs" more. Hehe. Detta är bara rätt svagt jämfört med det jag hade innan. Men det får väl duga. Läste tills klockan var halv sex inatt, så jag är rätt slut. Men nu blir det träning för hela slanten med hög, great musik! :D

Måste träna bort det jag har ätit idag! Måste bli ren och fin och lugn och lyckad - lycklig eller i alla fall ingenting.

Lugn, lugn, lugn! Fan, jag vet inte varför, men nu äter jag för mycket fast jag inte behöver! Känns som att det är för att göra mig lugn, att dämpa en inre oro. Behöver fly från mig själv kanske? Orkar inte med att vara "duktigt"? GAHHH!! Jag känner mig som ett barn som springer efter sin älskade nalle för att få tröst. Men för vad vet jag inte.

Ja, här sitter jag ännu en gång med mina ändlösa funderingar. Jag har kommit att tänka på så många olika språk det finns.

Varför?

Varför är våra språk så olika men ändå så lika? Jag vet att somliga språk har sin grund i andra och att det på så sätt finns väsentliga likheter, men varför uppstod egentligen olika språk runtom i världen? Är det ett arv efter den miljö man befinner sig i och anpassar sig - jo, självklart är det ju det på sitt sätt.

Ett kinesiskt barn uppvuxet i Sverige börjar ju inte prata kinesiska utan istället svenska, eftersom barnet tar efter sin omgivning. Men om det barnet hade vuxit upp i sitt ursprungsland, hade kinesiska varit det självklara språket.

Men hur och varför är det så här? Visst jag kan ju förstå att barnet lär sig språket med hjälp av gester, tonläge och efterföljder av detta, men är det verkligen allt? 

I skolan för något år sedan läste jag en artikel om att alla människor kanske tänker på ett gemensamt språk (mentaleiska tror jag att det kallades). Men hur och varför uppstod det då olika språkvarianter i olika områden av världen om vi just nu tänker på samma språk och vilket är då egentligen det rätta, ursprungliga språket? För ett sådant måste väl finnas då om vi nu tänker på samma sorts språk?

Och varför har kulturer medverkat till olika sätt att tyda gester? I Sverige betyder en nickning - ja, men i andra delar av världen betyder det den exakta motsatsen. Varför och hur kan de här skillnaderna ha uppkommit nu när vi tänker på samma språk (som jag nu utgår från)?

Men om vi istället utgår från den andra varianten att alla föds som ett oskrivet blad, borde det inte finnas något gemensamt sätt att tänka på. Tanken och språket borde aldrig ha funnits. Om ett barn växer upp i en vargflock, så utvecklar hon ju varken mäsnkligt beteende eller språk. Hon tar efter sin omgivning, för den är allt hon vet. Betyder det då att alla varelser har samma utgångspunkt och blir det den omgås och vistas med? Nej, det kan ju ju inte stämma åt båda hållen! Ett lejon som växer upp i en mänsklig familj har ju kvar sitt arv även om det kan ta till sig mänskligt beteende. Men inte kan det börja prata som en människa och förstå allt vi säger? Men en papegoja kan ju prata, eller härma något vi säger. Men då är det ju bara en upprepning, inte något den förstår. Men hur kan vi då vara så oerhört kapabla till att lära oss att prata i en miljö med människor?

Varför prata när vi som stenåldersmänniskor istället använde oss av gester och läten för att uttrycka oss? Varför har just människan "välsignats" med denna gåva?

Om vi var fåglar till exempel, hur skulle vi uppfatta mänskligt tal? Skulle vi uppfatta det som fågelkvitter uppfattas av oss människor? Eller är vår verbala kommunikation verkligen en gåva, eller är den en mur som hindrar oss från att uppfatta varandras verkliga antydningar? Vi kan ju ljuga och det går inte alltid säkert att utläsa. Vi kan tolka varndras kroppsspråk, tonläge och så vidare, men vi kan inte alltid verkligen veta. Så står språket ivägen för sanningen i vårt innersta väsen?

Eftersom vi kan prata kan jag bara stötta påståendet om att telepati absolut kan finnas (det känner jag mig rätt övertygat på). För skillnaden mellan tanke, tal, skrift och gester är väl hårfin? Om vi kunde läsa varandras tankar, skulle då verbal kommunikation fortfande vara nödvändig? Skulle gester fortfarande vara fylla någon funktion? Hur skulle världen se ut om alla människor kunde läsa varandras tankar? Det skulle väl råda fullkomligt kaos...

Jag vet att jag bara flummar så jävla mycket nu, men jag kan verkligen fundera över sådana här saker i evigheter! Nej, nu ska jag gå och träna så att jag får ordning på mina kaotiska tankar. Ha en underbar fredagskväll!

Då kör vi igång med samma gamla visa - dagens mat! Yeah! Eller inte. Men nu med inriktning sundhet. Dagens mat har bestått av:

• Frukost: Yogurt med musli, äpplemos och banan
• Mellanmål: Äpple
• Middag: 2 tunnbrödsrullar med ost, skinka och tomat
• Kvällsmat: (snart) en frukt antagligen
• Övrigt: ½ påse saffransgifflar, ca 40 g noblesse, ½ potatis, 4 segisar

Det var väl allt.... Ingen jättebra matdag, men jag steg upp sent och har varit otroligt lat och bara spelat sega med min fina kompis. :) Måste bara sluta upp med att småäta i brist på annat. Har i alla fall fått lite extrajobb nu i december så att jag kan hålla mig någerlunda sysselsatt. :)

Haha, jag är så virrig av mig att det inte är sant! Jag hade varit hos en kompis och när jag kommit hem hittade jag inte min mobil. Jag fick lite småpanik, inte över själva mobilen, utan över alla nummer och personliga saker som finns där. Så jag ringde min kompis som letade efter den, men hon hittade inte den. Då var jag säker på att jag (som nästan aldrig tappar saker) hade mot alla odds tappat den på väg hem. Men så sa kompisen att hon kunde ringa till min mobil så att om den var hos henne, så skulle hon höra den. Och gissa var den ringde - i min ficka. Detta kommer jag att får höra tills jag är 80 år gammal... Haha

Hallå världen!

Ni undrade vart jag har tagit vägen och svaret är att jag har kämpat som attan med livet. Jag försöker, nej jag SKA få in normala matvanor och de senaste dagarna har det faktiskt gått hyfsat bra. Jag vet hur mycket jag tjatar om samma saker hela tiden och det är tufft att inse hur tunnelseende min värld är. Men det är verkligen skitjobbigt hela tiden och mina tankar kretsar kring när jag ska äta, vad, hur mycket och allt sådant. Men jag känner att min kropp mår mycket bättre av detta. Hur jag själv mår är en helt annan fråga! Det är så svårt att hantara hunger, sug och sådant. Jag misslyckas ju hela tiden, men jag är jävligt trött på det.

Därför har jag inte skrivit, min hjärna bombarderas av tankemissiler var stund. Jag känner mig som en ensam slagman på en öde spelplan, som ensam kämpar mot alla dessa anfallande tankemissiler...

Svart blev det och jag gjorde det själv för första gången. Resultatet blev sehr GUT! :D