Från att ha gått från deppig till fnissigt lycklig över en struntsak, (hihihi) så är jag tillbaka på deppstadiet. Blir bara så jävla äcklad av folks kärleksfjosk! Hur kan de säga "jag älskar dig" så jävla lätt? De har ju nya flickvänner hela tiden. Hur jävla svaga är de egentligen som inte pallar att vara ensamma? Hur kan de ta kärlek så jävla lättvindigt? Fan, vad jag blir arg!!!

Fan vad arg jag blir! Skrev precis ett långt inlägg som sedan raderades! Jaja, får väl sammanfatta det då. Såg precis New Moon (som var awesome, satt typ och dräglade över Jake). Filmen fick mitt beslut om att aldrig bli kär, att väga allt tyngre. För även om jag så gärna skulle vilja ha någon att älska och dela mitt liv med, skaffa familj och allt som medföljer, så tänker jag inte göra det. För då kommer han att ha makt över mig, eftersom jag älskar honom så innerligt. Jag kommer säkert att göra varenda dum sak som finns för hans skull. Jag kommer att bli uttnyttjad, för att sedan kastas bort som ett köttstycke till lejonen. Jag tänker inte ge någon den makten över mig. Jag tänker inte låta mig själv att älska eller bli älskad på det sättet, för det förtjänar jag inte. Tror inte ens att det ligger i min natur. Till största delen är jag en sann ensamvarg. And so shall it be... Jag ska istället på ett mer objektivt sätt bevaka och hjälpa. Jag ska finnas till hands och älska mina vänner och min familj. Men jag tänker inte ge bort mitt hjärta till någon som lätt kan krossa det och lämna mitt liv i spillror...

Jag fryser så hemskt och skakar av kylan så mycket att jag nästan hackar tänder. Händerna är iskalla och jag har en stickad tröja på mig, byxor och dubbla strumpor som är extra tjocka. Har druckit te också, men det hjälper bara för en stund. Har alltid haft rätt dålig blodcirkulation, men aldrig har det varit så här mycket. Tänk så är jag sjuk?

Om ni gillade "The Cardigans", så kan jag bara rekommendera "A Camp", där Nina Persson (sångerskan från the cardigans) sjunger så sjukt bra. Hennes röst är ganska lågmäld, men samtidigt väldigt stark och vacker. Såg bandet i somras och det var verkligen en underbar upplevelse. Nina är så vacker!

En stunds svaghet för mig betyder undergång. Idag sjönk jag igen. Var ute och shoppade och skulle äta lunch, men nej, istället blev det en chockladmuffin och saffransgifflar. Usch, vad äcklig jag är! Där gick jag omkring och krängde på en chokladdrypande muffin bland alla männsikor. Som de tittade på mig uppifrån och ned oc såg så ledsena ut! De måste ha undrat hur en smällfet kossa som jag kan stå ut med mig själv. Det undrar jag med. Slängde lite av muffinsen och några gifflar i alla fall. Men jag borde aldrig ha satt i mig de i första fallet. Känner mig så hemsk och misslyckad nu...

Men nej! Jag ska fortsätta att vara positiv! Vad har varit bra med min dag? Jo, jag har gått mycket, jag fick åka buss gratis, jag har gjort en hel del kap, jag ska se New Moon ikväll och framförallt: jag ska inte strunta i att äta mer idag. Visst, jag tänker inte äta snask på bion, men jag ska äta regelbundet.

uppdatering: jag var visst för duktig.... för mycket ^^

Fan, har upptäckt vita fläckar på mina tänder. Japp, där visas det att inte ens jag kommer undan... Är så rädd för att förstöra mina tänder. Men jag har inte kräkts på över en månad. Bra för tänderna, men dåligt för självkänslan. Verkar ju ändå redan som att jag har orsakat skador...

Kollar på the biggest loser. Tröttnar visst aldrig på det programmet. Hehe...

Idag har jag varit på språng mer eller mindre hela dagen. Så jag känner mig härligt trött nu. Har sprungit omkring som en glaning på jakt efter en jacka på stan med brosan, jobbat, promenerat, cyklat... Maten har gått bra också :). Jag känner mig positiv!

Maten har gått fullkomligt utmärkt nu i två dagar i alla fall. Visst, tankarna finns alltid där och är så uttröttande, men jag vet ju att detta är bra för mig. "Regelbundenhet och måttfullhet är medicinen!" säger min psykolog. Så varför spotta ut den igen? Men det känns som att jag äter berg av mat hela jävla tiden. Men jag måste intala mig själv om att det jag känner i samband med detta, blott är psykiskt och går att ändra. Inget av detta är hugget i sten - remember that.