Klockan närmar sig tre på morgonen och en fågel kvittrar vackert utanför mitt fönster. Den överröstar den ihärdiga blåsten och fyller mitt sinne med nytt hopp. För en stund sedan fattade jag ett stort beslut. Jag gjorde mig av med alla mina stackers, effedrin och bantningspiller för närmare 1500 kronor. Men pengarna är obetydliga i detta sammanhang och ni kan aldrig gissa vad som fick mig till att göra detta. Det var en bok. En bok har lett in mig på en helt ny väg i mitt liv.

Jag började läsa den innan ikväll och den berörde mig något oerhört. Ännu har jag bara kommit en dryg fjärdedel genom den, men den ändrade något inom mig. Jag vet inte riktigt om det var dess uppriktighet om världen och om en liten flickas kamp i livet eller om det var en mening i den om att vissa drömmar förtär en inifrån som en eld. Men i det ögonblicket blev jag annorlunda. Budskapet har alltid funnits inom mig, men fram tills nu har jag aldrig lyckats ta till mig hela dess fulla innebörd. Jag vill inte leva efter en ouppnålig dröm om att bli smal. Jag vet ju att jag aldrig kommer att bli nöjd eller lycklig av det. Jag vet att om jag fortsätter i den riktningen så kommer vägen bara att kantas utav besvikelser och ensamhet.

Så jag väljer livet.

Jag väljer att inte ta den "enklaste" vägen som bara misslyckas och blir allt mer förtvivlande för var sekund som går. Jag har sagt det innan utan att kanske riktigt helhjärtat mena det, men jag ska kämpa med mot min ätstörning, för det är ju faktiskt just en ätstörning som jag har. Den är inte en del av mig, utan en psykisk sjukdom som bara förpestar mitt och andras liv.

Lustigt att jag skulle ta detta beslut pågrund av en bok en så kylig och stormig morgon som denna. Fågeln har slutat kvittra utanför mitt fönster och hoppet kommer säkert att svika mig många gånger under min färd. Men det finns ingen annan väg för mig nu. Jag ska ta mig ur detta och kämpa mig ut från mörkret, mot soluppgången. Jag säger hej till livet som jag förtjänar och välkomnar det med en lättnadens suck...

Jag har det tråkigt, tråkigt, tråkigt! Har ni några tips på vad jag kan göra?

Okej, som ni vet så är jag så sjukt uttråkad, för jag gör absolut ingenting vettigt nuförtiden. Hoppade ju av arkeologikursen för några månader sedan. Idag skickade jag in en sen anmälan till socionomprogrammet. Snälla! Snälla! Gode gud! LÅT MIG KOMMA IN! Jag dör av tristess! Jag måste ha någonting att göra och det är ju fan näst intill omöjligt att få ett jobb.

Jag tar en promenad istället. Är nära en kollaps känns det som, så jag tar det lugnt när jag egentligen borde träna tills jag svimmar.

Nej, fan jag tänker träna fast huvudet bultar och jag känner mig spyfärdig. Sådana bagateller ska inte stoppa mig!

har blivit smått galen i Lars Winnerbäcks musik. Lyssnar på "min älskling har ett hjärta av snö" just nu.

Status: alla kakorna ligger i min svullna mage nu... varför bryr jag mig ens? jag är ju så jävla ful och värdelös ändå.

...jo massor av havrekakor med choklad och mjölk. Skulle aldrig ha bakat de igår. Hjärtat bultar på för fullt. Tog en stackers7, men kände ingenting, så jag tog en till. Trodde att jag skulle bli skitpigg, men jag känner mig bara lite skraj. Kankse det kommer när jag väl börjat träna senare idag. Mår i alla fall illa som bara den och känner mig varken sugen eller hungrig åtminstone. Men ångrar verkligen de där kakorna!