Jag har underligt nog mått bra i det stora hela nu de senaste 4 dagarna. Jag måste ju vara frisk, eller hur? Jag äter ju, jag har ätit för att jag har varit sugen idag. Visst, ingen "riktig" mat, men ändå... Man jag känner mig ändå inte glad åt detta. Det kommer säkert att brytas snart ändå. Så blir det alltid när jag känner att jag har läget under kontroll. Men jag äter ju rätt normalt nu (enligt mig), med ett maximum på 800 kcl. Det känns oerhört mycket. Men jag vet ju att jag behöver runt 2000 kcl/dag. Men det ska det minsann inte bli här! Mer viktnedgång nalkas! Jag tror att jag har klarat mig utan ångesten just för att jag håller mina kalorimål och då är det ju en fel glädjekänsla, eller? Jag begriper mig inte på mitt tankesätt...

Gårdagens intag hamnade på 710 kcl. Nöjd med det, då jag just nu kör på högt 800 kcl/dag. Blev den vanligan träningen bara...

Idag har jag varit i skolan och blivit överröst med arbeten hur många veckor som helst framöver. Suck... jag fattar fattar inte hur jag ska orka få MVG på alla dem. Men det ska gå! Har även gjort supergoda kanelknäckebröd. När man väl har smakat dessa vill man inte återgå till köpevarianten. Så dagen verkar gå bra frammåt. Har en hel del att göra, ska bl.a på vernisage lite senare. Dock jobbigt hemma med brosan och resten av familjen. Jag känner mig åsidosatt, det gör jag. Men det skulle jag aldrig erkänna. Jag vet att de älskar mig och bara vill mig väl. Jag är nog ganska så bortskämd också...  Men det spelar ingen roll att jag inte syns så mycket längre, jag är ändå inte särskilt viktig och jag klarar mig minsann själv!

Förresten, mina nyckelben börjar syas allt tydligare nu! Det är grymt snyggt, men det passar tyvärr inte ihop med resten av min feta kropp.