Alltså shit vad glad jag är! Min dag har varit deppig, men nu vägde jag mig precis och vågen stannade på prick 64 kg! Fortfarande jättetjock, men nu är detta "första" delmålet i alla fall nått! Denna gång tänker jag verkligen inte förstöra det! Ska försöka nå 62:an till nästa måndag. Nu förtjänar jag lite ordning och reda. Ska städa nu!

Delmål 1: 64 kg (x)

Delmål 2: 62 kg

Delmål 3: 60 kg

Delmål 4: 58 kg

Delmål 5: 56 kg

Delmål 4: 54 kg

Mål: ?

Dagen har gått bra! Har bara haft rejält med ångest But I´ll survive! Btw, var och köpte koffeintabletter idag. Ska ta när jag är trött så att jag pallar träningen. Har även hört att det ökar förbränningen om man tar det innan träningen. Värt att testa! En burk med 30 tabletter kostar 40 kr på apoteket.

Mat:

• albran flingor, l. yog, c-brus /170 kcl
• liten banan / 55 kcl
• äpple, l. keso / 135 kcl
• Övrigt: 10 kcl

Totalt: 370 kcl + ev. knäcke, gurka sen

Träning:

• cykling: 2 * 15 min
• crosstrainer - 25 min
• 500 situps
• 75 hantellytf

Shit! Mamma rensade precis avloppet. Hon verkade sur. Hon förstår nog varför det blev stopp, men hon säger inget om det.

Jag kom hem för en stund sedan från en lång shoppingrunda. Mamma hade lagat kyckling och undrade om jag ville ha.

     Nej, självklart vill jag inte det.

Då undrar hon om jag ville ha stuvade grönsaker.

     Nej, självklart inte (jag har ju inte lagat det, så det är säkert grädde i det. Hon sa att det var gjort på buljong, men hon bara luras så at jag skulle äta). Men mamma ger upp och går och äter sin mat, medan jag äter mitt äpple. Det ser hon också men hon säger ingenting. Borde hon det? Borde hon inte typ ha tvingat i mig mat nu när hon vet om allt? Missförstå mig inte, jag vill ju INTE bli itvingad mat, men nu känns det istället som att hon tycker att jag behöver gå ned i vikt. Det behöver jag ju också och ska, men... men åhh vad detta blev flummigt! Tror ni förstår ändå... Jag ljög ju faktiskt också för henne om att jag hade ätit en macka innan. Hon tror alltid på mig. Jag ljuger ju aldrig... Nejdå...

Jag pratade nyss med pappa i telefon. Åter igen frågade han hur jag mådde och om jag hade kvar de där tankarna. Jag ljuger igen för att inte förstöra hans semester. Han borde ha lärt sig vid detta laget att jag ljuger. Jag mår ju skit egentligen! Självhatet blir allt värre och jag känner mig fetare för var dag som går! Men är jag ledsen över att självhatet blir större? Jag vet inte... Jag vill ju ha annat i tankarna än mat, vikt, träning och den jävla ångesten! Men detta har varit en del av mig så pass länge nu att jag inte ens kommer ihåg när/hur det började. Jag får väl ta vara på självhatet och träna tills jag stupar!

Idag tänker jag hålla mig sysselsatt! Min kalorigräns blir 500 kcl idag. Jag funderar även på om jag ska ta mig ut och handla lite presenter och dylikt... Men jag vet inte om jag klarar av att visa mig offentligt. Haha jag är så vidrig att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta!