Insåg att jag inte ätit på nästan ett dygn och panikade över att kroppen ställer in sig på svältläge efter sex timmar. Så jag åt en ostbulle. Den var god, men nu känns det bara skit!

Idag har jag inte ätit något och tänker heller inte göra det. Har inte haft lust att göra någonting, utan har mest legat i min säng och vilat, drömt mig bort från verkligheten... Jag struntar i att gå på en grillfest ikväll. Det skulle bara försöra min fasta. Jag orkar ändå inte. Jag känner mig så låg. Så jag måste vara hemma och vara stark. Jag måste betala för gårdagen.

Jag känner mig stark.

Kom nyss hem från en trevlig kväll med kompisarna. Mindre trevligt var att på det stället vi var på, var även en kille som jag gillat med sin flickvän! De ställde sig bredvid mig och trots att flickvännen var där, så tittade han ordentligt på det där sättet ni vet på mig. Jag blev jättearg/ledsen/bitter/sårad. Visste inte att jag fortfarande hade känslor för honom. Klarade inte av att vara där längre, så jag sprang ut och rökte, bara för att komma bort från honom. Men woupps, vem går inte också ut och röker då också utan flickvännen? Yes, him... Han fortsätter att titta under kvällen. Han är ju inte ens snygg, utan bara skabbig! Men ändå vill jag ha honom. Blev skitarg på tjejen. Men hon har hu inte gjort något fel. Jag kände mig ensammast i världen och ingen kunde övertyga mig om motsatsen. jag vill vara kär. Jag vill ha en pojkvän som älskar mig. Men jag har inget. Så nu har jag dränkt mina sorger i godis och mat... Men jag var inte sugen...

Jag är hemsk...

Jag mår bara sämre av detta, det vet jag...

När ska jag lära mig?