Jag kände mig plötsligt bara så väldigt ensam. Det känns som att jag tar illa upp för minsta liten struntsak. Jag bygger hus av bara ett fåtal tegelstenar, men jag kan inte låta bli! Jag kan inte tro att jag är "vuxen" fast jag känner mig så liten och hjälplös. Jag är så trött på att älta samma saker om och om igen. Jag kommer ju ingen vart. Jag vill bara att det ska ta slut! Vad so helst! Jag vill bort från min kropp, min själ, mitt huvud! Det är så många tankar som rör sig i mitt huvud. Jag vill inte tänka längre. Jag vill bara vara lycklig. Jag vill vara normal.