Jag är sjukt rastlös, men orkar inte göra något åt det.

Jag försökte spy, men vågade inte. Varför?

För att jag hade "planerat" att vara hemma själv, men så blev det inte?

För att jag skulle bli helt röd och svullen?

För att jag skulle hata mig själv ännu mer (är det ens möjligt?)? Jag vet inte...

Jag vet bara inte vad det är med mig. Nu är det försent för att göra det. Jag vill bara krypa ihop och ruttna någonstans. Jag vill ha ut chokladet ochmackorna ur min kropp! Jag känner ångest trots medicinerna, så jag ska ta en till. Jag vill inte ta piller, men jag orkar inte känna något längre. Jag är mycket hellre likgiltig än ångestfylld... 

Jag är värdelös! Var gång något särskilt ska hända i mitt liv som balen, Prag, psykologsamtal och nu studenten, så hetsäter och/eller inte kräker jag. Jävla skit! Tog mammas 200 gram chokladkaka och åt. Ännu en gång fick jag bege mig till affären för att inhandla en ny. Törs inte berätta för henne hur desperat jag blir under sådana här omständigheter. Jag har ju till och med tagit saker från skafferiet hos kompisar, bara för att suget inte gått att stå emot. Har ni något tips på hur jag kan stå emot? För jag är så jävla svag att jag bara vill dö! Nu kommer jag att se ut som en fet ko i studentklänningen imorgon. Jag vill inte visa mig för min släkt. Fan. Jag hade behövt några dagars kompensersande, men det går ju inte nu för det är studentfetser resten av veckan för min del. Suck...