Direktlänk till inlägg 21 juni 2009
Jag sitter här och gråter. Inget verkar gå rätt längre. Jag orkar inte kämpa längre. Jag vill inte vara här. Jag vill inte framstå som svag för att jag gråter, för att jag har tankar om att det skulle vara bättre för alla om jag bara försvann. Men jag vill egentligen heller inte dö, men det känns som att nånting sliter sig fram och tillbaka inombords och förtvivlat försöker förgöra mig. Jag andas allt häftigare och kallsvetta. Underbart, jag är fortfarande sjuk och tyngre och äckligare. Ja, döda mig om inte paniken tar kål på mig först.
Blev grymt förvånad imorse när vågen visade på -1 kg sedan förra veckan. Trodde aldrig att jag hade gått ned npgot i vikt eftersom jag har ätit massor av godis och dylikt flera dagar, så jag blev positivt överraskad imorse över hur konstigt min kropp...
Gud, vad länge sedan det var som jag skrev här. Jag trodde att jag hade lämnat denna blogg bakom mig, men antar att jag behållde den lite som en snuttefilt då den var min trygghet under flera år där jag kunde skriva exakt vad jag kände, utan att behö...
Är helt avtrubbad, utan någon enligt mig acceptabel anledning Allt är ju bra Vågar bara inte hoppas eller göra några framtidsplaner Vill gråta en skvätt i hopp om att bli jag igen, men det är lönlöst Det finns ju inget att gråta för, bara ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 |
16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
|||
29 | 30 | ||||||||
|