...än en gång skriver jag om något annat för att slippa återupprepa mig om alla misstag och all skit jag gjort mot mig själv idag. Jag tänkte lätta lite på "den ångest som jag borde känna men inte gör och som jag vet finns där". Does that make any sense? Jaja, hur som helst så är det skolan som är den klämda skon den här gången. Det är verkligen intensivt och det känns som att man aldrig har lugn och ro, för alltid är det något nytt. Men det är ju så universitetutbildningar är och jag vill inte klaga och så på det sättet, för jag vet att det var mitt val att studera och jag ångrar mig verkligen inte. Men jag stressar så lätt upp mig inför saker att jag fövärrar det hela. Men samtidigt är det grymt skönt att plugga. Jag är ju värsta arbetsmyran egentligen. Men ändå... Och inga lov så som man är van. Får väl lära mig att stanna upp och andras ut. Synd bara att jag är så usel på det.