Min mage känns som en enda stor betongklump. Men jag vet ju att jag bara har mig själv att klandra. Jag stod inte ut. Verkar aldrig klara av att "svälta" längre. Det är antingen eller. Jag drar det hela till ytterligheterna. Känns verkligen som att jag skulle kunna äta mig till döds inom några veckor. Känner hur hjärtat bultar, det gör ont överallt. Ändå kan jag inte sluta. Måste ju "passa på", tänker jag.

Men imorgon går det inte mer. Jag klarar inte det! Magen är påväg att sprängas ju och de är inte omöjligt. Kommer säkert att få diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, för det är inte lite jag äter och det är inte nyttigt. Det är mängder och åter mängder av kakor, godis, mackor, mat... Skäms över att handla det. Försöker att inte gå allt för ofta i en och samma affär. Men det känns ändå. Skammen är stor, men begäret är större.

Jag avskyr mig själv. Eller nej. Jag avskyr min ätstörning som får mig att avsky mig själv ännu mer.