Min mage känns som en enda stor betongklump. Men jag vet ju att jag bara har mig själv att klandra. Jag stod inte ut. Verkar aldrig klara av att "svälta" längre. Det är antingen eller. Jag drar det hela till ytterligheterna. Känns verkligen som att jag skulle kunna äta mig till döds inom några veckor. Känner hur hjärtat bultar, det gör ont överallt. Ändå kan jag inte sluta. Måste ju "passa på", tänker jag.

Men imorgon går det inte mer. Jag klarar inte det! Magen är påväg att sprängas ju och de är inte omöjligt. Kommer säkert att få diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, för det är inte lite jag äter och det är inte nyttigt. Det är mängder och åter mängder av kakor, godis, mackor, mat... Skäms över att handla det. Försöker att inte gå allt för ofta i en och samma affär. Men det känns ändå. Skammen är stor, men begäret är större.

Jag avskyr mig själv. Eller nej. Jag avskyr min ätstörning som får mig att avsky mig själv ännu mer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blev grymt förvånad imorse när vågen visade på -1 kg sedan förra veckan. Trodde aldrig att jag hade gått ned npgot i vikt eftersom jag har ätit massor av godis och dylikt flera dagar, så jag blev positivt överraskad imorse över hur konstigt min kropp...

-1650 kalorier idag :)

Gud, vad länge sedan det var som jag skrev här. Jag trodde att jag hade lämnat denna blogg bakom mig, men antar att jag behållde den lite som en snuttefilt då den var min trygghet under flera år där jag kunde skriva exakt vad jag kände, utan att behö...

Är helt avtrubbad, utan någon enligt mig acceptabel anledning Allt är ju bra Vågar bara inte hoppas eller göra några framtidsplaner Vill gråta en skvätt i hopp om att bli jag igen, men det är lönlöst Det finns ju inget att gråta för,  bara ...

Det går bra nu