Har varit på julmässa i kyrkan med mamma och bästisen. Det var precis lika vackert som det brukar vara. Sedan blev det det obligatriska - kalle anka klockan tre (även fast jag satt och läste). Därefter åt vi varmrökt lax med tillbehör. Eftersom bror och jag inte är så glada i julmat har detta blivit något av en tradition. Så allt som allt verkar det vara en helt okej julafton. Eller hur? Men anledningen till att jag ändå sitter här, är för att jag måste skriva av mig. Som vanligt är allt som händer mitt fel. Lillebrosan och jag satt och käbblade vid matbordet som vanligt på skoj. Men vad gör han då - han lutar sig över bordet och örfilar mig samtidigt som han slår i lampan. Inte så hårt, men ändå. Mamma och pappa blir upprörda, men nu säger de visst att vi måste be varandra om ursäkt! Aldrig att jag kommer att säga förlåt till honom för något som jag inte gjorde. Man ska aldrig slå! Det trodde jag inte om honom! Vi borde väl ha öppnat julklapparna nu, men all min julglädje har försvunnit. Kul...