Hemkommen från att ha serverat som bara den på en nation. Blev askul! Men grymt stressigt i början innan man lärde sig det. Fötterna värker som bara den, men det är lugnt, för mina tankar är ändå på annat håll.

Under jobbet smygdrack jag och bästisen en, tja... några shots (hehe). Vi och killarna lekte med vattenslangen i köket och blev dyngsura. Efter allt slit blev vi efter många timmar klara vid halv ett tiden och drog oss på festkläderna och partade för bara livet! Kompisen strular runt som vanligt och går hem med en annan kille. För det är ju sååå svårt och läskigt att gå hem själv, att vara ensam... Är det bara jag som är lite konservativ, men som hon dansar och flörtar med allt och alla, är inte det liiiite slampigt? Fyfan för mig som känner så, kanske jag bara är avundsjuk? Men egentligen, vad skulle jag ha att vara avundsjuk över? Att dra över några killar lite då och då som ändå bara vill en sak? Att diskutera de i all oändlighet? Att vara så liten, rädd och osjälvständg? Nej, jag är ju självständig! Till skillnad från henne så gick jag trots hennes och killens alla motargument hem själv. För jag klarar mig minsann själv! Bara för att jag är tjej så tänker jag verkligen inte vara rädd hela jävla tiden! Jesus!