HAHAHAHHA! Jag kan inte sluta "skratta" åt mig själv! Det gör så ont i mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen! För en utomstående är det kanske svårt att se, att se tecknen på mitt inre kaos. Nästan hyperventilerade hela tiden på jobbet, trodde att det skulle bli bättre påväg hem - ute i den friska luften. Jag hade fel. Kände mig även där - ute i det fria instängd i ett litet rum med dålig luft. Det var för varmt, för instängt.

Ler och försökte skämta lite hemma, de ska inte behöva veta det jag känner. Går undan. Städar frenetiskt mitt rum, tränar, försöker att inte tänka.

Det går inte.

Ångesten har ett fast tag i mig! Har känt mig fruktansvärt konstig, hittar inget bättre ord för det. Tror att det är för att jag blandade stackers, koffeinpiller och någon annan av mina otaliga "bantningspiller". Vet att jag inte borde, blir ju så jävla konstig, börjar inbilla mig saker, skakar, allt känns kaotiskt. Slutade i ett självdestuktivt beteende som jag så länge har sagt bara är "tillfälligt". Dumt... Men ärligt talat bryr jag mig inte så mycket! Det är ju så mycket bättre än att hetsa. Detta lindrar ångesten och lämnar bara ytliga märken som kan läka. Märken som jag kan dölja den här gången. Sommaren har ju sina negativa sidor och man är ju inte född igår...

Maten och träningen har nästan gått utmärkt idag förresten. Men bara nästan. Det är viktigt att tillägga. Var så nära... 

 

C

9 juli 2010 10:15

Sv: jo ja vet att en sub e bättre än godis & att dom ändå e ganska nyttiga förutom brödet & ev sås, men får ändå sån ångesdt för de känns så svårt att stå emot & inte äta ännu mer :(

http://perfectbody-perfectsoul.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blev grymt förvånad imorse när vågen visade på -1 kg sedan förra veckan. Trodde aldrig att jag hade gått ned npgot i vikt eftersom jag har ätit massor av godis och dylikt flera dagar, så jag blev positivt överraskad imorse över hur konstigt min kropp...

-1650 kalorier idag :)

Gud, vad länge sedan det var som jag skrev här. Jag trodde att jag hade lämnat denna blogg bakom mig, men antar att jag behållde den lite som en snuttefilt då den var min trygghet under flera år där jag kunde skriva exakt vad jag kände, utan att behö...

Är helt avtrubbad, utan någon enligt mig acceptabel anledning Allt är ju bra Vågar bara inte hoppas eller göra några framtidsplaner Vill gråta en skvätt i hopp om att bli jag igen, men det är lönlöst Det finns ju inget att gråta för,  bara ...

Det går bra nu