HAHAHAHHA! Jag kan inte sluta "skratta" åt mig själv! Det gör så ont i mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen! För en utomstående är det kanske svårt att se, att se tecknen på mitt inre kaos. Nästan hyperventilerade hela tiden på jobbet, trodde att det skulle bli bättre påväg hem - ute i den friska luften. Jag hade fel. Kände mig även där - ute i det fria instängd i ett litet rum med dålig luft. Det var för varmt, för instängt.

Ler och försökte skämta lite hemma, de ska inte behöva veta det jag känner. Går undan. Städar frenetiskt mitt rum, tränar, försöker att inte tänka.

Det går inte.

Ångesten har ett fast tag i mig! Har känt mig fruktansvärt konstig, hittar inget bättre ord för det. Tror att det är för att jag blandade stackers, koffeinpiller och någon annan av mina otaliga "bantningspiller". Vet att jag inte borde, blir ju så jävla konstig, börjar inbilla mig saker, skakar, allt känns kaotiskt. Slutade i ett självdestuktivt beteende som jag så länge har sagt bara är "tillfälligt". Dumt... Men ärligt talat bryr jag mig inte så mycket! Det är ju så mycket bättre än att hetsa. Detta lindrar ångesten och lämnar bara ytliga märken som kan läka. Märken som jag kan dölja den här gången. Sommaren har ju sina negativa sidor och man är ju inte född igår...

Maten och träningen har nästan gått utmärkt idag förresten. Men bara nästan. Det är viktigt att tillägga. Var så nära...