Som så många andra dagar, kommer jag att vara på min vakt imorgon. Jag kommer att lägga märke till varenda blick jag får och undra vad den betyder. Jag kommer att inbilla mig blickar jag inte får. Jag kommer att tro det värsta.

Som alltid, kommer jag att vara övertygad om att alla kan se rakt igenom mig och veta vad jag har sysslat med. De kommer att se att jag har tryckt i mig mängder av kalorier. De kommer att se min osäkra och virriga blick, undvikande allt som kan döma. De kommer att se min feta kropp.

De vet.

Jag vet det!

Allt kretsar inte kring mig, det är jag medveten om trots att det ibland känns så, men just den här osäkerheten eller paranoian kanske man kan säga, ligger djupt inom mig.

Jag är trött som satan, men vågar inte sova på grund av rädslan för morgondagen. På grund av självhatet som är påväg att sippra upp till ytan när allt runt omkring mig är tyst.

Jag är fruktansvärt frånstötande, en patetisk varelse med världens största ego som vandrar på denna jord.

Just shot me!

Snacka om hur igår kommer att förfölja vart steg jag tar imorgon.

Mitt förflutna lämnar mig aldrig .

Jag bara förstör för mig.

Ni vet vad jag snackar om...

...vaknar,

går upp,

vräker som besatt i mig choklad, glass och ostmackor bara "för att det finns hemma..."

Unberbar man är då...

Hamnade framför toan.

Ren.

- Nu ska vi uppföra oss resten av dagen, tänker jag.

Skola - Kakor...

Hem - cyklar som en galning 2 mil ute i regnet.

Mackor...

Situps, hantellyft, rygglyft, städa.

- Vara duktig!

Plugga.

Min dag och planerade kväll, mina vänner. En helt vanlig dag i mitt liv...

Hallå ni fina!

Solen skiner ute och det är en helt fantastisk höstdag! Känner för en riktigt lång promenad ute i den friska luften, men det hinner jag inte med tyvärr, då jag sitter och pluggar. Vi har asmycket att göra varje dag nu i skolan. Man känner verkligen vilket jättekliv det är från gymnasiet till universitetet. Men, men i löve it! :) Härligt att vara upptagen!

Så till den stora frågan då:

 - Hur går det med maten och träningen?

Jag hetsade big time i måndags, så jag har kompenserat för det några dagar. Trodde verkligen att jag skulle slipa hetsen nu när skolan kom igång och jag är så upptagen. Snacka om att vara blåögd... Matbegäret är som ett monster som bara ligger och väntar inom mig. Det är bara en fråga om när, men oavsett hur bra jag äter om dagarna, så kommer den till slut fram... 

Men jag måste verkligen gå ned i vikt. Däför försöker jag att äta hyffsat mycket om dagarna så att jag överlever allt plugg, gemenskap och så. En bra sak med skolan (fan vad jag tjatar om det) är att de långa timmarna om dagarna då jag är där, kan jag ju inte precis sätta mig ned i matsalen, ta upp värsta hetsförrådet, vräka i mig som en gris, ursäkta mig och gå och spy på toan. So that´s good! :) Nej, då får jag återgå till mitt satsiga studerande.

Ha det gött!