Jag fyllde 20 år i år och har alltid trott att när man väl fyllt det, så släpper man automatiskt taget av tonårens mörker och förvirring. Jag hade fel. Visst är jag äldre, men jag känner mig mer förvirrad och vilsen i mörkret än någonsin.

Finnar poppar upp med jämna mellanrum trots att tonåren är bakom mig. Mitt humör pendlar upp och ned och brosan och föräldrarna går mig fortfarande på nerverna. Till och med min humor är kvar i det fögångna, i bajs- och kissålderns ljuva skämt + en hel del utökning på snuskfronten. Min gamla skugga; den dåliga självkänslan är även den påklistrad än idag med superlim.

Så vad jag undrar och väntar på är egentligen när solen kommer fram och tar bort mörkret runt omkring mig, så att jag kan blomstra ut till den person som jag vet finns inom mig. Den jag vill vara och är, men som inte syns för allt det andra. När?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blev grymt förvånad imorse när vågen visade på -1 kg sedan förra veckan. Trodde aldrig att jag hade gått ned npgot i vikt eftersom jag har ätit massor av godis och dylikt flera dagar, så jag blev positivt överraskad imorse över hur konstigt min kropp...

-1650 kalorier idag :)

Gud, vad länge sedan det var som jag skrev här. Jag trodde att jag hade lämnat denna blogg bakom mig, men antar att jag behållde den lite som en snuttefilt då den var min trygghet under flera år där jag kunde skriva exakt vad jag kände, utan att behö...

Är helt avtrubbad, utan någon enligt mig acceptabel anledning Allt är ju bra Vågar bara inte hoppas eller göra några framtidsplaner Vill gråta en skvätt i hopp om att bli jag igen, men det är lönlöst Det finns ju inget att gråta för,  bara ...

Det går bra nu