Idag hörde jag att Brittany Murphy är död (lite sen, jag vet). Jag vet inte varför det chockerar mig så att denna 32-åriga skådespelerska är borta. Jag kan höra om massmord i Iran och tycka att det är fruktansvärt sorgligt. Men när jag fick reda på detta blev jag genast illamående och helt... chockad och förbannad! Kanske beror det på att jag får ett ansikte att minnas - ett ansikte som just i denna stund förändras av döden. Alla de andra morden är sorgligt nog bara siffror för mig.

Jag blir så medveten om vår dödlighet. Livet är skört som en porslinsdocka och kan krossas när som helst, även om jag känner mig odödlig. Visst, på något sätt är det inte bara döden som oroar mig. Utan tanken på att hon är borta nu. Hon existerar inte längre i denna verklighet. Så många liv som har gått förlorade. Så många nya liv som har ersätt de förlorade. Är de desamma? Jag hoppas och tror det så som jag har sagt i ett annat inlägg. För jag kan bara inte tro att allt tar slut efter vårt jordeliv. Jag kan nästan bli helt galen när jag tänker på mysteriet liv-död. Hoppas att hon och alla andra kommer till en bättre plats.

Rest in peace.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blev grymt förvånad imorse när vågen visade på -1 kg sedan förra veckan. Trodde aldrig att jag hade gått ned npgot i vikt eftersom jag har ätit massor av godis och dylikt flera dagar, så jag blev positivt överraskad imorse över hur konstigt min kropp...

-1650 kalorier idag :)

Gud, vad länge sedan det var som jag skrev här. Jag trodde att jag hade lämnat denna blogg bakom mig, men antar att jag behållde den lite som en snuttefilt då den var min trygghet under flera år där jag kunde skriva exakt vad jag kände, utan att behö...

Är helt avtrubbad, utan någon enligt mig acceptabel anledning Allt är ju bra Vågar bara inte hoppas eller göra några framtidsplaner Vill gråta en skvätt i hopp om att bli jag igen, men det är lönlöst Det finns ju inget att gråta för,  bara ...

Det går bra nu