Jag är inte söt, snygg eller vacker! Varje sådan komplimang stöter emot min mur av självhat och kommer inte in. För varje komplimang blir jag arg, för jag vet ju att inget av det där stämmer! Jag är ett vidunder, en mutation skapad av självaste satan. Inget jag tar mig för, drömmer om - lyckas. Jag har gett upp. Skiter i alla mina "regler" nu. Får kämpa som en galning mot mitt ljuva mål nästa år istället.

Suck... varför skjuter jag alltid upp livet - lyckan? Vad är jag så rädd för?