Sitter här med världens ångest, hjärtklappning och avsky för mig själv. Varför? Jag har inte hetsat, jag har motionerat och ätit rätt idag. Anledningen är att jag känner, nej jag vet att jag har gjort dåligt ifrån mig på en inlämningsuppgift i skolan. Fan, vad jag hatar att känna så här! Vill bara dränka mig i fet mat, kakor, godis, chips och läsk! Är egenligen inte alls sugen på något av det, men jag behöver något som lindrar mitt självhat. Jag vet att jag är alldeles för hård mot mig själv. Jag vill alltid vara bäst, men är det aldrig. Jag vet att man får misslyckas ibland, men jag kan inte ta till mig det när det gäller mig själv. Fan,vet ju inte ens om uppgiften är dålig, men den känns dålig och jag nej jag ska inte hetsa! Men måste få bort ångesten på något annat sätt. NEJNEJNEJ! Handskas med din ångest kvinna! Jag ska! Så många röster i mitt huvud, men jag ska inte göra mig själv illa varken fysiskt eller psykiskt den här gången. Jag måste växa upp.

 

Hansson

29 januari 2011 16:25

Tar ocå till mat alldedes för ofta, det suger och det är INTE en lösning, varför hamnar man alltid där endå? :/

http://Anotherliife.blogg.se

so-not-perfect

29 januari 2011 16:48

:( tror att det är för att man har svårt att möta känslorna. fattar ändå inte varför man aldrig lär sig, maten gör det ju bra för stunden, men sen kmr ångesten tbk 100 ggr om... men föll inte för frestelsen den här gången i alla fall :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blev grymt förvånad imorse när vågen visade på -1 kg sedan förra veckan. Trodde aldrig att jag hade gått ned npgot i vikt eftersom jag har ätit massor av godis och dylikt flera dagar, så jag blev positivt överraskad imorse över hur konstigt min kropp...

-1650 kalorier idag :)

Gud, vad länge sedan det var som jag skrev här. Jag trodde att jag hade lämnat denna blogg bakom mig, men antar att jag behållde den lite som en snuttefilt då den var min trygghet under flera år där jag kunde skriva exakt vad jag kände, utan att behö...

Är helt avtrubbad, utan någon enligt mig acceptabel anledning Allt är ju bra Vågar bara inte hoppas eller göra några framtidsplaner Vill gråta en skvätt i hopp om att bli jag igen, men det är lönlöst Det finns ju inget att gråta för,  bara ...

Det går bra nu