Uppenbarligen så är knappt inget av det jag kämpat så hårt för att dölja, en hemlighet längre. Det vill säga om det någonsin var det från början... Jag känner mig naken, exponerad och svag. Varför frågar jag mig själv? Hur kunde jag tro att jag var så duktig på att undanhålla sanningen? Jag syftade inte till att gömma den från världen, bara från familj och vänner...