Jag har feber och är trött. Blir så elak och negativ mot allt och alla då... Varför är jag så taskig? De har ju inte gjort något. Det är bara mitt fel det här. Känner hur gråten är nära, men jag kämpar emot. Inget känns bra längre. Borde ut och promenera men orkar inte. Borde plugga, men känner verkligen inte för det. Är iofs långt fram, men det är snart tenta och inget berättigar det här slöandet. Åt även en strut med två kulor med hemmagjord glass från ett café - gorgeous... Blev cirka 400 kalorier skulle jag tro, så jag håller igen nu på kvällen, med knäcke och banan för att kompensera. Är antagligen ännu en anledning till mitt fåliga humör. Men fan - varför åt jag den där glassen? Var med en kompis då och då känns allt mycket lättare, men jag visst ju vad som väntade... Nu är jag arg igen! Fan vad luriga sådana här svackor är. Denna beror inte ens på något särskilt, men trots det känns det som att allt jag vill är att gömma mig, fly från mig sjäv och fly från andra för att inte såra mer...