Direktlänk till inlägg 12 februari 2011
Suck... står framför spegeln och försöker pressa mig i ett par jeans som satt så löst på mig bara för ett år sedan... Jag får fortfarande på mig dem, men gud vad de spänner! Det är vid sådana här tillfällen som sanningen verkligen träffar mig som en hård smäll i ansiktet; jag har verkligen gått upp mycket i vikt. Jag såg mig aldrig som smal när jag vägde 10 kilo mindre än idag, för något år sedan, men jag var verkligen smal. Det är inte många byxor som passar längre, utan jag använder mest treggings och tröjor som täcker min rumpa. Det finns bara så... så mycket av mig som aldrig fanns där förr. Alla valkar, min putmage, mina ridbyxlår och höfterna! Jesch... Jag hoppas att jag ska bli mer motiverad, men det känns snarare som att jag bara vill sjunka igenom marken och gömma mig. Det är så frusterande!
Blev grymt förvånad imorse när vågen visade på -1 kg sedan förra veckan. Trodde aldrig att jag hade gått ned npgot i vikt eftersom jag har ätit massor av godis och dylikt flera dagar, så jag blev positivt överraskad imorse över hur konstigt min kropp...
Gud, vad länge sedan det var som jag skrev här. Jag trodde att jag hade lämnat denna blogg bakom mig, men antar att jag behållde den lite som en snuttefilt då den var min trygghet under flera år där jag kunde skriva exakt vad jag kände, utan att behö...
Är helt avtrubbad, utan någon enligt mig acceptabel anledning Allt är ju bra Vågar bara inte hoppas eller göra några framtidsplaner Vill gråta en skvätt i hopp om att bli jag igen, men det är lönlöst Det finns ju inget att gråta för, bara ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
12 | 13 | |||
14 |
15 |
16 |
17 | 18 | 19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 | 25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|