Jag klarar verkligen inte av att inte vara omtyckt och älskad av alla.

Kan tänka i en halv oändlighet på gester, ord och blickar som kan ha tytt på att vissa personer inte gillar mig. Tyckte han/hon att jag var tjock? Var det därför som de synade mig uppifrån och ned på det sättet? Varför pratar han med mig, när jag vet att jag bara är andrahandsvale? Jag duger ju inte - har aldrig riktigt gjort det och kommer aldrig att göra det! Varför är det så? Varför kan jag inte bara nöja mig med det jag har? Ska min dåliga självkänsla alltid styra mitt liv såhär?

Alltså fan, jag är ju för fan 20 år gammal och ändå klarar jag inte av det här. Klarar inte av att ha ett förhållande, på grund av att jag skäms för min feta kropp, mitt störda psyke, det beroendeförhållande som ett förhållande innebär. Skulle antingen dra mig ifrån killen eller missbruka honom som fan, precis som allt annat kommer i min väg... Jag vill inte att någon rör på mig, är först på senare år som jag känner mig bekväm i att krama vänner och sådant, men när det gäller en kille... nej fan, då måste jag vara full som fan för att kunna släppa på kontrollen.

Men gud vad jag längtar efter en kille egentligen - någon som är trygg varm, rolig och naturlig. Någon som kan hålla om mig när det känns som att jag ska gå i tusen bitar. Någon som älskar mig för den jag är - trots mina brister. Finns denna någon där ute för mig?

Allt jag vill bara vara perfekt, speciell, älskad och bli ihågkommen för en smal kropp, ett vackert ansikte och en gnistrande personlighet. När kommer jag dit?

Det håller i sig från föregående inlägg, har bara omvandlats till oro som har resulterat i magkatarr...

Jag är värdelös

Mitt jävla sär!

Började ju pirra direkt.

Blev helt varm och... lycklig?

Började hoppas igen av det lilla.

Det betyder ju inget.

Trodde jag kommit över dig.

Förtjänar inte dig ändå. Mat och träningen blev inte som planerat, då jag fick feber vilket ledde till att kaloriintaget inte blev så som jag ville ha det. Men det duger väl.

Även om inte jag gör det

Fanfanfan! Varför åt jag de där jävla saltakexen! Var ju inte ens hungrig och knappt sugen! Blev en 300 extra onödiga kalorier där... Hade bestämt mig för att unna mig något onyttigt idag, så det blev choklad för cirka 450 kalorier innan och det kändes okej. Men de saltakexen är bara så jävla onödiga! Jag som sprang en mil idag... Men hamnar ända på ett hyffsat kaloriresultat, men det borde ha varit så mycket bättre!

Är galen i Stephen Kings böcker! Har väl läst ett tjugotal av dem och riktar in mig på dess filmatiseringarna för tillfället. Tittar på "The stand" nu. Visste ni att Gary Sinise från CSI: NY är med i den (bilden)? Han är i alla fall en grymt bra skådespelare! :) Well well, nu ska jag rikta in mig på filmen och se om den är lika bra som boken.

Sprang nyss en mil igen :) Tror det är fjärde gången jag har gjort det på två veckor. Riktigt härligt! :) Äter just nu en bar och sen blir det lax och rotsaker i ugnen med fetaost. Mumsfillibabba! Jag känner mig duktig nu när jag äter nyttigt och tränar ordentligt. Låt det hålla för jag vill se lägre siffror på vågen snart! :)

Vill bara ta och försvinna en stund från min kropp. Känner mig så tung efter matmisslyckandena idag. Känner mig värdelös och fel. Jag klarar inte av denna kroppen, men ändå blir den inte mindre och det är bara mitt fel. Är inte den person som jag egentligen är i denna kropp, kan inte slappna av fullt ut ens när jag är med vänner. Jag ser ju hur de observerar samma sak som jag trots att de inte säger något. Jag är inte lika lycklig som jag skulle vara om jag var smalare. Trots allt detta har jag alla förutsättningar för att gå ned i vikt igen, allt förutom den jävla bulimin som förstör all min kamp.