Det känns som att den enda anledningen till att jag föddes in i denna värld var för att svika de jag älskar.

Jag är inte den fina osjälviska människan som jag trodde att jag var.

Jag är fel, snedvriden och sårande.

Inte ens de enklaste saker såsom självkontroll och vänskap verkar jag klara av. Kanske skulle alla må bättre utan mig.

Det vore i alla fall enklare för mig att vara ensam.

Så som jag förstör allt och för alla...

Den där ångestklumpen sitter fortfarande kvar. Den tynger som en stor sten i mellangärdet på mig. När man inte har haft det på länge hinner man glömma bort den där jobbiga, oroande känslan ångest ger. Jag avskyr det.

Åt en veggieburgare idag med några kompisar. Trodde att den skulle innehålla lite drygt 350-400 kacl, har ju blivit så bra på att uppskatta antalet kacl, men den här gången hade jag riktigt fel. Den jävla hamburgaren, som btw inte ens var särskilt god var en riktig kacl-bomb på över 600 kacl! Snacka om att jag har riktig ångest nu! Det var ju sååå fruktansvärt onödigt att äta den! Ångrar mig så mycket! Får sluta att "tro" vad det kan vara, måste veta kacl-värdet när jag går ut. Tänker aldrig mer äta en sådan igen! Ska träna ordentligt nu! Hoppas att ångesten lättar då. Det är inte rättvist att det går fel nu ju :( Men trots denna missen så är jag ändå inte så "ledsen o upprörd" att jag tröstar mig med hets. Kanske detta kan bli min andra i raden hetsdria-dag. Jag vill!

Har bränt 900 kacl genom träning idag! Fatta vad härligt det känns! Matintaget ligger på cirka 1100 kacl men jag är ändå nöjd! Var dag utan sådan riktig hemsk hetsätning som jag har sysslat med de senaste veckorna är guld värd! Vill klara av detta så gärna! Jag behöver lyckas nu så come on! :D

Kollar på Biggest Losers nu (love that show) och sedan blir det Anna Anka o Desperate Housewives! Lite avkoppling får man allt unna sig också.

Idag ska det bli massssor med härlig motion! Har laddat med en energidryck för att ge mig på cosstrainern som har stått oanvänd alldeles förlänge... Ska jobba upp min kondis igen nu i vinter. Ser fram emot det så fruktansvärt mycket. Vill verkligen komma på rätt spår igen.

Nu fan ger vi allt girls! ;D

Det gör ont bara att andas.

Jag vet att jag inte kommer att lyckas, det gör jag aldrig.

Redan nu vill jag slita mig loss ur det och bara sjunka ännu lägre.

Behovet är så starkt att det skrämmer mig.

Jag är ensam.

Om jag inte vore ett levande bevis för motsatsen, så skulle jag aldrig ens tänka tanken på att leva vore en möjlighet nu. För att sjunka så lågt som jag har gjort/gör och fortfarande andas och vilja leva trots allt, hur går det ihop? Jag kommer att överskrida den osynliga gränsen en vacker dag om jag fortsätter som jag gör. Det kommer att sluta i död, blod och tårar då, trots min livsvilja. Jag kan känna det.

Det får inte hända.

Behöver pepp för att få ordning på allt igen. För att inte bara "stå ut med mig själv" utan trivas med mig själv. Behöver ett mycket lågt kacl-intag o träning. Det sista är inga problem, men det första är så svårt trots viljan! Någon som vill bli en "pepp-polare" så att man kan hjälpa varandra? :)

Ska försöka att hålla mig undan härifrån ett tag. Mina "metoder" failar ju bara gång på gång. Ska testa (ännu en gång) att äta hyfsat mycket, dvs runt 1400 kacl varje dag och träna väldigt mycket. Det har ju funkat innan så varför inte nu? Vill bli nyttig och hälsosam igen. Inte nog med att jag går upp fedemycket i vikt nu, så förstörs även min hy och håret. Mår inte bra av allt socker. Så tills nästa gång vi ses - auf wiedersehen meine Freunde!

Ni får gärna ställa lite frågor till mig medan jag är "borta" så har jag något att se fram emot. :)