Är riktigt taggad idag! Ska köra på 1000 kcl. Har hittills ätit yoghurt med musli för 320 kcl, sedan blir det ett äpple, två danska mackor med keso, knäcke, allevopulver och kanske några knäcken också = 1000 kcl + 2 mils cykling ska det bli och min vanliga hemmaträning. Hey ho, let´s go! :D

Vad tror ni om detta?

Under 700 kcl idag. Det gillas! Har varit på apoteket och köpt nya allevo fiber + och allevo bars. Jag måste verkligen klara det här nu! Jag kan det, det vet jag! Det är bara så svårt! Men motiverad är jag i alla fall till tusen!

Fan! Jag känner bara hur allt mörker lägras över mig som ett orosmoln igen. Big time! Inte bra! Känner hur jag vill fly undan allt och alla, bara sitta inlåst på mitt rum, ligga i sängen tills jag försvinner från allt, från mig själv. Jag vill inte hamna där igen! Nej, fan det går inte! Jag börjar ju precis få ordning på mitt liv! Nej, jag får tänka på annat så att jag inte hamnar i känslokallheten igen! 

Förändring - jag, jag vill förändras! Klippa mig, färga håret, fixa till mig, gå ned i vikt, sluta äta och träna som en besatt... Bli perfecto! Nu är jag inne på det här "allt eller inget tänkandet" igen. Men det är väl bara så jag är funtad...

Som så många andra dagar, kommer jag att vara på min vakt imorgon. Jag kommer att lägga märke till varenda blick jag får och undra vad den betyder. Jag kommer att inbilla mig blickar jag inte får. Jag kommer att tro det värsta.

Som alltid, kommer jag att vara övertygad om att alla kan se rakt igenom mig och veta vad jag har sysslat med. De kommer att se att jag har tryckt i mig mängder av kalorier. De kommer att se min osäkra och virriga blick, undvikande allt som kan döma. De kommer att se min feta kropp.

De vet.

Jag vet det!

Allt kretsar inte kring mig, det är jag medveten om trots att det ibland känns så, men just den här osäkerheten eller paranoian kanske man kan säga, ligger djupt inom mig.

Jag är trött som satan, men vågar inte sova på grund av rädslan för morgondagen. På grund av självhatet som är påväg att sippra upp till ytan när allt runt omkring mig är tyst.

Jag är fruktansvärt frånstötande, en patetisk varelse med världens största ego som vandrar på denna jord.

Just shot me!

Snacka om hur igår kommer att förfölja vart steg jag tar imorgon.

Mitt förflutna lämnar mig aldrig .

Jag bara förstör för mig.

Ni vet vad jag snackar om...

...vaknar,

går upp,

vräker som besatt i mig choklad, glass och ostmackor bara "för att det finns hemma..."

Unberbar man är då...

Hamnade framför toan.

Ren.

- Nu ska vi uppföra oss resten av dagen, tänker jag.

Skola - Kakor...

Hem - cyklar som en galning 2 mil ute i regnet.

Mackor...

Situps, hantellyft, rygglyft, städa.

- Vara duktig!

Plugga.

Min dag och planerade kväll, mina vänner. En helt vanlig dag i mitt liv...

Hallå ni fina!

Solen skiner ute och det är en helt fantastisk höstdag! Känner för en riktigt lång promenad ute i den friska luften, men det hinner jag inte med tyvärr, då jag sitter och pluggar. Vi har asmycket att göra varje dag nu i skolan. Man känner verkligen vilket jättekliv det är från gymnasiet till universitetet. Men, men i löve it! :) Härligt att vara upptagen!

Så till den stora frågan då:

 - Hur går det med maten och träningen?

Jag hetsade big time i måndags, så jag har kompenserat för det några dagar. Trodde verkligen att jag skulle slipa hetsen nu när skolan kom igång och jag är så upptagen. Snacka om att vara blåögd... Matbegäret är som ett monster som bara ligger och väntar inom mig. Det är bara en fråga om när, men oavsett hur bra jag äter om dagarna, så kommer den till slut fram... 

Men jag måste verkligen gå ned i vikt. Däför försöker jag att äta hyffsat mycket om dagarna så att jag överlever allt plugg, gemenskap och så. En bra sak med skolan (fan vad jag tjatar om det) är att de långa timmarna om dagarna då jag är där, kan jag ju inte precis sätta mig ned i matsalen, ta upp värsta hetsförrådet, vräka i mig som en gris, ursäkta mig och gå och spy på toan. So that´s good! :) Nej, då får jag återgå till mitt satsiga studerande.

Ha det gött!

Sitter och tänker på vitt bröd med smör och ost, på chokladmuffins, pasta med gräddsås, kebab, fil med musli, snickers... ja, listan jag göras lång. Igår gav jag efter för suget, efter en bra dag. Jag ger efter fler gånger än jag avstår verkar det som. Men inte idag, idag ska jag vara duktig! Med hjälp av träningen ligger jag nu på -1700 kcl. Men det är inte vad jag planerade. Jag ville ligga på minst -2000 kcl! För jag känner ju hur byxorna stramar åt allt mer och hur fettet flyter över dem! Jag känner att jag är på väg att se ut som en stenbumling igen, men är jag stark nog att inte kränga i mig mer? Jag vill ju så gärna! Ost! Ost! OOooooostt! Smält ost på mängder av pasta! Jag vill bara äta!!! Och det är ju det som är felet.

Varför vill jag äta så jävla mycket hela tiden? Visst, jag fattar ju att magsäcken är rejält uttänjd sedan igår. Men ändå, vad skapar detta diaboliska begär? Börjar på universitetet imorgon, så kan det vara en undermedveten reaktion på det? Ärligt talat vet jag inte. Jag känner mig inte nervös inför morgondagen konstigt nog och kanske är det det som är felet... Jag vill bara vara normal. Bara normal.

Och smal. Så in i helvete smal! Men jag kommer aldrig dit, för jag är en äcklig flodhäst, svullen som få och påväg mot en förtidig död.

Jag vill ha kontroll.