Senaste inläggen

Av so-not-perfect - 18 februari 2011 20:59

 

 

 

Jag är inte min utsida

Jag är inte min insida

Jag är inte mina tankar,mina drömmar eller farhågor

Ty, jag är inte hel

Jag är så fel

Vad som är jag är ett fantasiväsen från en annan värld, fast i denna

Denna värld är verklig, men är jag?

Är jag endast en fasad döljande på sanningen om mitt sanna själv?

Ni känner inte mitt inre

Jag är allt och inget på samma gång

Hur går detta ihop?

Såren från tysta skrik till yttre, hur?
Vem är jag när jag är så mycket på en gång?

Av so-not-perfect - 17 februari 2011 11:50

Är helt jävla såld på David Bowie för tillfället! Särskilt låten "Space Oddity" tilltalar mig. Sitter just nu och drömmer mig bort från idag till dessa fagra toner. Vad vore livet utan lite awesome musik liksom? :)




David Bowie "Space Oddity"

Ground control to major Tom
Ground control to major Tom
Take your protein pills and put your helmet on
(Ten) Ground control (Nine) to major Tom (Eight)
(Seven, six) Commencing countdown (Five), engines on (Four)
(Three, two) Check ignition (One) and may gods (Blastoff) love be with you

 

This is ground control to major Tom, you've really made the grade
And the papers want to know whose shirts you wear
Now it's time to leave the capsule if you dare

 

This is major Tom to ground control, I'm stepping through the door
And I'm floating in a most peculiar way
And the stars look very different today
Here am I floatin' 'round my tin can far above the world
Planet Earth is blue and there's nothing I can do

 

Though I'm past one hundred thousand miles, I'm feeling very still
And I think my spaceship knows which way to go
Tell my wife I love her very much, she knows
Ground control to major Tom, your circuits dead, there's something wrong
Can you hear me, major Tom?
Can you hear me, major Tom?
Can you hear me, major Tom?
Can you...
Here am I sitting in my tin can far above the Moon
Planet Earth is blue and there's nothing I can do

Av so-not-perfect - 13 februari 2011 21:20

Inom mig vet jag att jag förtjänar att bli älskad. Alla behöver kärlek, så varför skulle det vara annorlunda för mig? Men att veta och att känna är två skilda saker. Jag vet att jag förtjänar och behöver kärlek, men jag känner att jag inte är värd den. Och om någon blir kär i mig, så är det inte mitt riktiga jag som personen älskar. Jag är en bluff. En sminkad docka, med färgat hår, ett genomtänkt sätt att gå på - att tala på. Jag är inte den de tror att jag är. Jag vet att jag inte kan vara det, för då skulle jag inte bli älskad. Så jag gömmer mig i skuggorna, i världar som aldrig varit och aldrig kommer att bli mina.


Bluffen har talat.

Av so-not-perfect - 12 februari 2011 20:47

Bara använd en av mina största svagheter emot mig.

Idiot.

Du visste att det var det som skulle göra mest ont.

Din jävel.

Som om jag inte gör allt för dig redan.

Äckel.

Som om jag inte tänker på det varje dag. Avskyr mig själv för det. Känner att det är något fel med mig.

Ensam.

Du borde veta bättre, men nej, du är bara snäll när det är något du vill ha. Jag är så förbannad, men jag vet att det du sa är sant och det är därför det gör så jävla ont.

Jag är bara så jävla fel...

Av so-not-perfect - 12 februari 2011 18:11



Suck... står framför spegeln och försöker pressa mig i ett par jeans som satt så löst på mig bara för ett år sedan... Jag får fortfarande på mig dem, men gud vad de spänner! Det är vid sådana här tillfällen som sanningen verkligen träffar mig som en hård smäll i ansiktet; jag har verkligen gått upp mycket i vikt. Jag såg mig aldrig som smal när jag vägde 10 kilo mindre än idag, för något år sedan, men jag var verkligen smal. Det är inte många byxor som passar längre, utan jag använder mest treggings och tröjor som täcker min rumpa. Det finns bara så... så mycket av mig som aldrig fanns där förr. Alla valkar, min putmage, mina ridbyxlår och höfterna! Jesch... Jag hoppas att jag ska bli mer motiverad, men det känns snarare som att jag bara vill sjunka igenom marken och gömma mig. Det är så frusterande!

Av so-not-perfect - 7 februari 2011 18:38

Uppenbarligen så är knappt inget av det jag kämpat så hårt för att dölja, en hemlighet längre. Det vill säga om det någonsin var det från början... Jag känner mig naken, exponerad och svag. Varför frågar jag mig själv? Hur kunde jag tro att jag var så duktig på att undanhålla sanningen? Jag syftade inte till att gömma den från världen, bara från familj och vänner...

Av so-not-perfect - 6 februari 2011 16:04

Känner mig duktig! Skrev nyss klart en riktigt klurig uppgift som inte behöver vara inlämnad förrän på onsdag. Är jättenöjd med resultatet villket säkert innebär att det gick dåligt. Haha, nä men ärligt, det känns skönt! Försökte att inte hetsa upp mig och få ångest och det gick helt okej :).


Har varit duktig nu i tre dagar och ätit och tränat bra, med ett undantag: dumle... Fick en förpackning på drygt 200 gram av brosan. Åt upp den på 2 dagar. Inte bra... Men den första dagen kompenserade jag det hela genom att äta mindre och den andra dagen tränade jag extra mycket. Vill inte behöva kompensera, vill ju vara frisk. Men hellre lite kompensation, istället för att hetsa då det redan skitit sig. Ska träna om en stund.


Matdagen so far och planerat:

  • 2 rostade mackor (fullkorn) med ost, smör och tomat + c vitaminbrustablett
  • Proteindrink
  • Rostade rotsaker, potais, crabsticksröra på yoghurt
  • Äpple
  • Fil med musli

= cirka 1400 kacl

Av so-not-perfect - 2 februari 2011 13:52

Måste bara skriva en sak som hände mig igår. Jag fick väldigt ont i ena låret, kan inte riktigt beskriva hur det kändes, men jag var livrädd för att jag hade fått en blodpropp. En av de många biverkningarna jag har erfarit med bulimin, är min rädsla för att de mängder av onyttigheter som jag har konsumerat de senaste åren, kommer att resultera i form av blodproppar eller något liknande. Jag vet att jag antagligen bara är väldigt hypokondrisk när det gäller detta, men jag är verkligen rädd! Jag ser mig själv som en väldigt hälsomedveten person med "dåliga" dagar. Men tänk om de "dåliga" dagarna övervägande? Är så rädd för att mamma och pappa ska behöva köra in mig i sjukhuset för en blodpropp eller. Jag är så rädd för att läkaren ska säga som det är, att "er feta dotter nästan dog på grund av alla sötsaker hon äter.". Då skulle mina föräldrar få det svart på vitt: att deras dotter saknar kontroll och är inget annat än en ung tjej i en gammal kvinnas illa åtgångna kropp. Jag är verkligen livrädd när det gäller detta. Hoppas det aldrig sker. Låt det bara vara jag som överreagerar och bygger upp falska scenarier.

Ovido - Quiz & Flashcards