Okej, nu lurade jag visst mig själv. Det blir lite tysta övningar som ingen kommer att märka. Vet inte hur jag ska stå ut annars. Måste ju träna för att undvika att sluta som en fettklump. Damn, vad jag sprutar ur mig inlägg ikväll!

Okej, ingen träning, för många kakor = min torsdagskväll. Men okej, imorgon är en ny dag. Så blir det annat!

När man inte vill gråta längre, då är det bara skrattet kvar. Det där hysteriska, falska skrattet som klingar i luften.

Jag känner mig alldeles stirrig. Jag har städat jättemycket idag, men jag borde verkligen inte sitta här framför datorn och lata mig nu. I mitt huvud återkommer hela tiden min värsta mardröm; att alla jag älskar kommer att dö före mig.

Jag förstår inte döden. Jag tror aldrig att jag kommer att acceptera att folk som jag älskar kommer att försvinna från mig. Jag vet ju att alla kommer att dö, men jag vill helt enkelt inte acceptera det. För vad vore världen utan dessa underbara människor?

Men jag tror att vi alla återföds gång på gång så att det är samma sak som med energin - att den aldrig kan förstöras utan bara omvandlas till andra former. Så egentligen borde detta lugna mig, men det gör det inte. Samtidigt som jag inte vill att det ska ta slut så vill jag inte heller att det ska vara för evigt. Jag är självisk som vill dö innan alla andra, för jag tror inte att jag skulle klara av sådana här förluster. Men nu tar jag ut olyckan i förhand. Jag oroar mig alldeles för mycket och jag är feg. Så jävla feg! Vill gå in till pappa och krama honom nu och säga hur mycket jag älskar honom, för jag har en olustig känsla om att han, min bräckliga, modiga, underbara pappa kan försvinna när som helst. När han är borta för länge så oroar jag mig. Det känns som att hans kropp kommer att ge upp snart. Då kommer jag att ångra att jag inte gjorde det jag ville innan han försvann.. Men nej! Jag ska inte tänka på sådant här! 

Men fan, kan ändå inte skaka tanken ifrån mig! Alla KOMMER att lämna mig!!! Jag får panik av detta! Drömmer mardrömmar om detta! Visst, somliga kanske går att kontakta efter döden och kommer att vara runt mig, men det kommer aldrig att vara som förrut! Så detta har fått mig att själv ifrågasätta mina självmordstankar. Vill JAG verkligen göra något sådant själviskt mot mina älskade?

Samtidigt blir jag avundsjuk på att alla kommer att återfödas, få nya liv och vänner och kommer att glömma bort MIG! Fan, vad jag är vrickad som tänker sådant och redan nu kan ta ut olyckan i förväg på någonting som är bra för de jag älskar, men som kanske aldrig kommer att hända, för denna återfödelse kanske inte alls finns, utan något helt annat. Så... ny är jag klar. Behövde bara få skriva av mig lite. Vad tror ni händer efter döden? 

Åh, fyfan! Enligt en kaloritabell är 7 st vaniljdrömmar ungerfär detsamma som 550 kcl! Hur kunde jag sätta i mig det!?? Kan detta verkligen stämma?

Dumma cpjävla piller som inte vill komma! Ska springa som fan ikväll också med mina effe i kroppen. Har alldeles för mycket bröd i magen. ÄCKEL! ÄCKEL! ÄCKEL! Och kakor... Det måste bort och jag är så sjukt tacksam över att jag har fått tillbaka träningslusten så att jag inte bara ligger och degar och samlar på mig ännu mera fett.