Magen är fullproppad.

Ögonen går i kors.

Kroppen säger ifrån.

Så det blir bingen om en stund. För en gångs skull ska jag inte straffa överätandet med för lite sömn. Jobb tidigt imorgon ju!

Och så är det en ny dag och jag verkar aldrig ge upp. Så det blir till att kompensera riktigt ordentligt då! Har även beställt lite piller av en tjej, så jag hoppas att jag får de snart och att de verkligen funkar så bra som hon säger att de gör.

Because I need it...

Herregud kollar till och med runt efter amfetamin och ecstacy nu! Så desperat är jag. Men om jag hade blivit erbjuden det så hade jag inte tvekat för en sekund.

Allt för att slippa tänka.

Att slippa vara mig själv.

Att bli vad jag alltid borde ha varit.

ÅH, HERREGUD!!! Snälla snälla ni, jag behöver verkligen mer efedrin! Men alla sidor som jag brukar fixa de på är nedstängda och har varit det jättelänge! Har ni några tips, eller har ni något som jag kan köpa? Ärligt, jag vet inte vad jag gör annars! Mina stackers är askassa och snart slut! Och alla preparat jag hittar är utan effe. Men vem fan bryr sig om att det är "farligt"? Allt verkar ju vara farligt nuförtiden (säger den gamla tanten inom mig...)

Se inte så jävla glada ut när jag har ett jävla helvete!

Stick inte iväg för länge för att jag ska börja oroa mig och tro att du aldrig kommer tillbaka!

Håll käften när jag vill vara ensam!

Men var här ändå, men på mina villkor.

Åh, jag är omöjlig och själviskheten personifierad! Men ändå, detta är vad jag känner. Jag oroar mig för att bli lämnad, för att vara sist med allt, för att bli hånad för saker som jag har så svårt för själv, för att vara ensam, för att vara med er alla. Ändå är ni mitt allt och det gör mig rädd. För vad vore jag utan er? Ändå står jag inte ut med er.

Sjuk logik jag har...

Har hetsat hela dagen. Spytt två gånger, men det gick knappt. Min framtid är väl att bli ett fetto som inte ens kan gå utanför dörren. Och då kommer alla att ha hatat mig länge också, så som jag stöter bort alla.

Vet inte varför men jag skriver "förlåt" till er här och nu. Men ni kommer aldrig att se det (förhoppningsvis). Men det känns bra.

Vill spy! Vill spy! Vill spy! Få ur mig allt! Men det är natt det går inte! Fan! Då vet vi vad morgondagen kommer att innehålla.

    Inviger visst mars månad med att hetsa ändå... Ja, allt är ju som vanlig. Springer ut och in genom köket i mörkret. Micron jobbar på för full men ändå aldrig snabbt nog. Kylskpås-och frysdörren smäller igen och igen och igen. Smör, mackor, ost, sylt, chokladmjölk avverkas för fullt.

    Mer mer mer!

    Aldrig nog trots en värkande mage. Ensam uppe, men hör de mig? Tänker de att "ja, nu länsar hon allt igen..."? Om så; varför gör de ingenting mot det? Bryr de sig ens? Vet att jag skulle skämmas ihjäl om de kommenterade detta nu och tog min mat eller något. Fan, jag hade blivit helt jävla aggresiv mot de då... Men, ändå...något måste de väl tänka. För så många gånger som jag håller på så här (dag eller natt kvittar) så måste de väl fatta?