Mitt förhållande till mat förstör mitt liv! Nu är även denna dag förstörd. God damn!

Jag kan verkligen inte stå emot frestelser... Vi hade glass hemma så åt det med blåbärssylt och choklad. Man behöver inte tre gissningar för att veta vad jag gjorde efter det. Men det känns ändå lugnt. Så länge som jag tränar sen också. Det är okej. Får bara inte hända för ofta. Vad kan det vara, andra eller tredje gången denna vecka?

Har fortfarande på mig min pyjamas. Borde verkligen byta om och ta för mig något istället för att sitta här och deppa över mina egna dumheter. Borde åtminstone ta en promenad. Ska försöka att göra det senare. Men vad händer resten av kvällen? Jag tänker sitta här ensam, instängd på mitt rum, bara jag och min svarta själ. Det är allt jag förtjänar. Det är allt jag vet.

Jag kommer aldrig att satsa på honom. Det kom jag fram till idag. Jag är för feg. Men framför allt - jag kan inte tro att han skulle vilja ha ett sådant värdelöst fetto som jag när det finns vackra änglar som flyger omkring därute. Dessutom har jag inte tid - jag har ju min ätstörning att ta hand om. Jag kommer aldrig att komma ur den, det har jag också kommit fram till. Den tynger ned mina axlar så att de släpar i marken och det gör mig så oerhört trött! Dessutom ska jag förhoppningsvis plugga till hösten, sen flytta och det kommer att ta tid!

Jag är medveten om att allt ovanstående bara är urusla ursäkter för att jag ska klara av att fortsätta på exakt samma, korkade sätt som vanligt. Men ärligt, om han inte gör något så kommer jag aldrig att våga. Fine, för att han kanske var lite intresserad den där kvällen, men det är väl glömt och begravet sedan länge. Han var väl full eller något. För det går inte att gilla någon som jag.

Det går inte.