Kom hem för någon timme sedan. Mamma har visst äntligen fått en lägenhet. Good for her (och resten av familjen)! Fick även beskedet att min mormor fått en allvarlig hjärtattack och antagligen inte överlever mycket längre. Hon ligger på intensivvårdsavdelningen och vi får inte ens besöka henne.

Jag vet inte riktigt hur jag känner över lägenheten och mormor. Jag vet bara att jag borde känna något. Men jag är totalt avtrubbad. Ingen glädje eller sorg finns hos mig nu. Jag är så jävla hjärtlös att jag skulle kunna gråta! Dvs om jag nu kunde gråta... Hoppas ingen ser denna tomhet, detta icke-existerande hål inom mig.

Nu tar jag och fixar mat. Som plåster på såren kan jag lika gärna dö lite mer själv också.