Födelsedagsfirande för kompisen blev det idag. Riktigt lyckat och sedan myssnack på en lekplats. Åh, älskar mina fantastiska vänner! Utan de hade livet känts som ett stort svart hål. Visst är det oftas mörkt inom mig, men de är som små eldflugor som surrar runt inom mig och försöker döda mörkret. Men nu är jag ensam igen. Lyssnar på Nirvana och känner hur hopplösheten lägger sig över mig som ett tungt moln.

Jag klarar verkligen inte av maten. Äter, äter och äter. Sedan tränar jag som en jävla idiot och knäna tar stryk. Resultatet blir ingenting.

Jag är ingen.

Jag avskyr min brist på kontroll.

Jag vill ju bara vara smal!